Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Strödda Meddelanden och Aktstycken - Gregorius Borastus af H. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREGORIUS BORASTUS.
157
ofta icke allenast uppgifterna, utan äfven ordalydelsen lian lånar
af sin källa. Men så gjorde den tiden de fleste, 0111 än icke alla i
lika vidsträckt skala. Tidt och ofta nämner han dock källornas
namn, utlägger gemenligen litet omständligare hvad föregångaren
kortare berättat, kritiserar de olika uppgifterna både för äldre
och nyare tider och uppvisar stundom den ena, stundom den
andra uppgiftens orimlighet. Man ser att Borastus icke haft
tillgång till några Brask’ska riksarkivalier, men att han med ett
varmt intresse för den fosterländska häfden och tydligen
påverkad af Arild Huitfelds och Casper Schütz’s nyutkomna
historieverk velat åstadkomma en bättre historia till den svenska
bildningens tjenst än då i tryck förefans — och långliga tider efter
honom.
Ty utgifna voro denna tid hvarken Olai eller Laurentii
Petri krönikor, båda två, särdeles den förstnämnda, hans flitigt
anlitade källor. Erici Olai historia synes han haft i
handskrift, då den senare än Borasti arbetes begynnelse af Messenius
utgafs i tryck. Johannes Magnus följes, citeras och stundom
kritiseras för de äldre tiderna och för de »utländske». För 3:e—5:e
boken äro Huitfeld, Ericus Olai och Olaus Petri hufvudkällorna,
för 6:e tillkommer dessutom Caspar Schütz’ år 1592 först utgifna
Historia rerum Prussicarum, efter hvilken af svenska forskare
föga använda källa han utförligt behandlar kung Karls vistelse
i och invid Danzig. De hos Ericus Olai, Huitfeld och Schütz
införda bref — af de båda senare de Sverige rörande —
meddelar B öras tus gemenligen pä svenska, stundom i latinsk urskrift;
ett felaktigt namn i ett bref hos Huitfeld, »Gysledines», rättar
Borastus till Gisle Elene, liksom O. S. Rydberg i brefvets sista
upplaga till »Elineson». Af de ur Schütz meddelade icke få brefven
om, till och från kung Karl ingå inga i våra nu tillgängliga
di-ploiiisamlingar. Endast tre af dem omnämnas, från Schütz’
historia, af Styffe, i inledningen till 3:e delen af hans »Bidrag».
Liksom Huitfeld, plägar Borastus afsluta sina kapitel med
notiser om samtida händelser i andra länder, hvarvid Schütz,
Comines, »engelska» och »norska» krönikan m. fl. lemna
material. En mycket rörande och väl berättad historia om »en nv
Lucretia» är öfversatt ur den förstnämnde, liksom ännu några
vackra preussiska berättelser. Reflexioner återges både ur Huitfeld,
Joh. Magnus och Olaus Petri, gemenligen något utvidgade.
Huitfelds reflexion om politicorum samvete ha vi anfört med Borasti ord.
Dennes ganska tänkvärda yttrande om svensk statshushållning,
på tal om Birger Jarl, förtjenar äfven anföras. Jarlen, säger
han, gjorde landet mycken nytta genom att sända allmogen
fogdar, som icke allenast kräfde upp utlagorna, utan lärde
bönder och bomän hur de i rätt tid skulle bruka åker, rödja äng,
inhägna och dika ägor. »Och är intet tuifuelsmål ther om, att
hwar thet än vtij thenna dagh så fliteligen skedde, då kunde
Sveriges Rijke och dess vnderliggiande landskaper till mantaalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
