Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska kolonien i Rom under Medeltiden af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
E. HILDEBRAND. 10
farande under de många år hon tillbragte i Rom och här gjorde
hon, »prinsessan från Närike», såsom hon kallades i södern,
snart bekantskap med några af Roms ädlaste slägter, så t. ex.
den Orsiniska, som hade sina boningar söder om den nämda
öppna platsen och sedan allt framgent räknades till hennes
vänner och efter hennes död till klostrets beskyddare. För en
af dem, Latino Orsini, hade hon, samma år Urban Y kom till
Rom, räddat lifvet på en son — det räknades sedan bland hennes
undergerningar; han och hans hustru voro henne derefter varmt
tillgifne och hörde till hennes förtroligare umgänge. Han var
en af dem, som voro närvarande vid hennes begrafning, och båda
voro vitnen vid det förhör, som anstäldes för hennes
helgonförklaring. En qvinna af Roms mindre stadsadel fattade en
kanske ännu varmare tillgifvenhet för den svenska sierskan.
Hon hette Francisca och var eller hade varit gift med Jacobo
Petri de Papazuris, bosatt i ett af de romerska strandqvarteren,
Arenula. Det var denna Francisca, hvars bekantskap med
Birgitta räknades ända från det stora jubelåret, hvilken
slutligen »såsom hemgift» till hennes kloster skänkte sitt eget hus,
dit hon först flyttat som gäst från sin förra bostad, der hon
sedan bodde med sin familj och der hon slutligen afled. Enligt
Franciscas egna ord 1379, då äfven hon hördes som vitne om
Birgittas vandel, hade hon skänkt henne sin egendom. Sjelfva
öfverlåtelsen skedde först efter Katarinas död, då Francisca den
8 januari 1383 med alla lagliga formaliteter öfverlemnade
densamma åt klostrets ombud, Magnus Petri, förbehållande sig
nyttjanderätten under sin lefnad och utfästande sig till en
ersättning af 500 floriner i guld, i fall hon toge gåfvan tillbaka^
Det var en stenbyggnad, sannolikt icke sämre än de
öfriga palatsen före renässansens revolution i byggnadskonsten,
belägen ej långt från floden helt nära samma Campo de flore,
som då antagligen sträckte sig obebygdt ända fram till
Franciscas port, och försedd med torn. Den pryddes t. o. m. af fem
kolonner, rofvet från någon af det antika Roms byggnader, och
betecknades också med namnet »huset med de fem kolonnerna»;
bakom låg en tillhörande trädgård med murar och smärre
tornhus, stötande till andra tomter, bland annat det engelska
hospitalets. Sjelfva hufvudbyggnaden låg i hörnet af tvänne gator 1).
Flere rum funnos i densamma och tillfälle synes ha funnits till
*) Det har numera som bekant, snedt emot sig Palazzo Farnese.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
