Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska kolonien i Rom under Medeltiden af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
DEN SVENSKA KOLONIEN I ROM -UNDER MEDELTIDEN.
237
sändebudet Hemming Gad, Alexander VI:s hofman och
kammarherre, om hans verksamhet och lif uti staden; ingenting hindrar
antagandet, att han hela denna tidén bodde i hospitalet.1 Det
vitnar icke mycket om intressenas lifaktighet eller omfattning,
denna tystnad, ehuru det kunnat stå till buds att få
upplysningar fulla utaf betydelse för fäderneslandet, för att icke tala
om händelserna uti Italien.
Det kom emellertid en stund, då Hemming Gad torde
behöft anlita hospitalets hjelp. För att få medel till utförandet af
kriget mot ryssarne hade man i Sverige tillgripit en utväg, som
förefaller något föråldrad: utverkandet af en korstågsbulla från det
påfliga kansliet. Sten Sture sjelf har ifrat derför, Hemming Gad,
kaniken Henrik Venne och hospitalets föreståndare voro i
verksamhet uti Rom ocli vunno ett slags diplomatisk seger, då de
nådde sitt mål (1496), ty äfven från tyska orden hade man,
men med mindre framgång, eftersträfvat en dylik förmån. Men
när bullan om »cruciata och röda kors» kom till Sverige, var
ställningen redan en annan, och Jakob Ulfsson har, enligt
Hemming Gads uppgift, undertryckt densamma (möjligen blott
fördröjt dess bekantgörande, tills det blef för sent), emedan konung
Hans der omnämts såsom i förbund med ryssarne. 2) Men vid
curian kräfde man lösen, 880 dukater, och de svenske ombuden
hade icke haft mera än 460, stodo i ansvar för återstoden och
hade redan råkat i bann for sin försummelse att betala. Full
af förtviflan skref Henrik Venne, nu hemkommen från Italien,
till Petrus Henri ei (1498) att han och domprosten (Hemming
Gad) måste uttänka något medel att komma ifrån saken: »i
hvilken olycklig stund gaf jag ej mitt samtycke till denna
expedition; jag har sedan dess ej haft en timmes ro». Hemming
Gad åter afsände till Riksrådet ett vältaligt bref, der han bad
dem veta hans, her Peder Henrici och m:r Henrik Vennes
»oför-derf»: »snarare kan ett cronadt|rike sig fore komma, än tre
fattige män, rikesens undersåta, som mente ali ting skicka til
det bästa och mycket lofvades för arbete och möda». Han
rådde, något machiavellistiskt, att, om de ej sjelfva kunde bruka
korstågsbullan, de skulle försöka göra sig af med den i Lifland
*) Hans nära beröring med Petrus Henrici framgår ur dennes bref.
2) Bullan sådan den förekommer i Fredenheims afskrifter nämner ingenting
om k. Hans, men den åtföljdes af andra skrifvelser, hvilkas innehåll ej är när-
mare kändt. — Jf. Henrik Vennes bref 1498 7/2’ »maledicta sit illa retardacio
prime bulle», samt Styffe, Bidrag etc. IV, s. CXÖVI ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
