Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska kolonien i Rom under Medeltiden af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
37 DEN SVENSKA KOLONIEN I ROM UNDER MEDELTIDEN.
245
juridiska doktorsgraden. Hans förtrytelse väcktes af Bartolds
svikliga förfarande och han förskaffade Peder Månsson, säger
han sjelf, ett lån på 30 floriner utaf en ann an j svensk, som då
besökte Rom, mäster Jon Eriksson från Upsala, den senare
ärkedjäknen, som till sist följde Gustaf Trolle uti landsflykten
och stämplade mot sitt fädernesland. De började nu verkligen
processen mot Bartold, ehuru Peder Månsson blott använde en
ringa del af den lånade summan; det skedde i början af Juni
1510, sedan de väl blifvit lösta från sin ed att lemna honom i
ro. Processen drog ut på längden, såsom vanligt, och knappt
hade mäster Jon och åtskilliga andra resande svenskar lemnat
Rom, förrän Bartold började sina gamla intriger, nekade sig ha
någonsin mottagit vare sig penningar eller dyrbarheter från
klostrets utskickade, och vann med penningar de af Peder
Månsson utsedde sakförarne, så att desse började tillstyrka en
uppgörelse i godo och tvistens nedläggande. Omsider återkom
Petrus Ingemari från en resa till England och nu träffades
ändtligen en uppgörelse med Bartold, fast på ganska hårda vilkor. De
måste lofva honom en summa penningar årligen, eller att skaffa
honom plats i Vadstena kloster, jämte tillgift för hvad han låtit
komma sig till last. »Den sämjan var oss icke täck», skrifver Peder
Månsson, »men nöden dref oss dertill, ty det är bättre mista
fingret än hela handen.» Bakom Bartold stod en af kardinalerna
— det uppgifves ej hvilken — som gerna skulle öfvertagit
egendomen och lemnat honom en årlig ränta. Man hade då måst
öppna processen mot kardinalen, »men ondt är att gapa mot
ugnsmunnen; vi hade aldrig kommit i besittning af hospitalet
eller det hade gält vårt lif», tillägger brefskrifvaren, något
uppskrämd, såsom det vill synas. Bartold fick en penningesumma
genast och reste ned till Hildesheim der han var född; de båda
Vadstenabröderna öfvertogo hospitalet å klostrets vägnar med
vederbörliga formaliteter. Sex år hade det sålunda kräfts och
fyra särskilda expeditioner, innan Vadstena kloster åter kommit
till sin rätt. Det skedde mot slutet af år 1511.1)
Men bekymren hade ännu icke en ända. »Allra största
jämmer och harm», fick broder Peder snart anledning att skrifva
»är, att när jag tänkte mig vara kommen i ro, att alle utländske
Se Peder Månssons bref 1510 13/4 och 3/ö, samt 1512 6/10 (det
sistnämda cryckt af Stiernman i noterna till Peder Svarts s. k. biskopskrönika)
samt Jönis Magni bref 1511 21/6 alla 1 K. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
