Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska kolonien i Rom under Medeltiden af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
DEN SVENSKA KOLONIEN I ROM UNDER MEDELTIDEN.
249
åtanke till Linköpings biskopsstol, då kardinalen ville göra
honom, om icke till biskop, åtminstone till sin ställföreträdare
(»suffraganeum nostrum»), — Hemming Gads plats såsom
riksföreståndarens sändebud i Rom intog en annan klerk, Erik
skrifvare, för sina förtjenster gjord till dekan i Linköping, från
föregående besök bekant uti Rom och för öfrigt en af Gustaf
Trolles första vedersakare. Desse voro blott några af de förnämste.
Ensamt 1512 hade herr Peder herbergerat 18 svenskar och 12
danskar. Men efter 1515 synes tilloppet ha aftagit; åtminstone
nämna ej brefven från hospitalet om några märkliga gäster.
De vigtiga händelser, som i fäderneslandet numera följde raskt
på hvarandra, torde vara en tillräcklig förklaringsgrund att
derifrån icke många kommo. Det var från utländska resor som
Sten Stures sista sändebud, den 30-årige Johannes Magni,
anlände till Rom för att efter riksföreståndarens död egna sig åt
sina studier i Perugia.
Peder Månsson sjelf har ett rum i vår literaturhistoria.
Sedan ofridens år upphört för honom uti Rom, hade han delat
sin tid mellan arbetena i hospitalet och studier utaf ganska
omväxlande slag. Han läste den kanoniska rätten och
förvärfvade sig slutligen doktorsgraden. Han har framstält
förslagsvis att hospitalet borde användas för att främja klosterbrödernas
studier och erfarenhet och desse derföre oftare aflösa hvarandra
som föreståndare — det var för sent för att leda till någon
påföljd, och hur rik han än var på råd i denna och andra
riktningar till sitt konvent, fann han der föga mottaglighet. Der
rädde just icke då för tiden någon högre anda, och de lia
synbarligen funnit sin representant uti Rom besvärlig. De lemnade
hans bref obesvarade långa tider, och han hade mer än en gång
tillfälle att klaga öfver att bläck och papper var för dyrt i
i Sverige. I konventet rådde samma liknöjdhet, som mer än
gång förut stält klostrets intressen på spel. Det liade dock icke
varit så omöjligt att fortskaffa bref, äfven utan särskilda
budbärare : från Vexiö till Ronneby, från Skara till Lödöse eller
Varberg kunde man lätt få bud och derifrån till Lübeck.
Sedan var brefvens befordran jämförelsevis beqväm och säker,
ehuru det hände att de voro åtta månader på vägen till Rom.
Peder Månssons verksamhet för öfrigt för sitt kloster vid curian
och på resor, såsom till generalkapitel och eljest, hör till ordens
historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
