Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
E. HILDEBRAND. 38
hafver velat svara till våre punkter, som vi hafve föreslå låtit,
och icke allenast uti ingen måtto velat inlåta sig med oss till
det gemena väsendets bästa, hvarken consilio eller opere, utan
fast mera i m pr obérât vårt förehafvande om diversionen åt
Tyskland», skrifver konungen förtrytsamt några dagar efter mötet till
Diedrich Falkenberg1). Att tanken på mötet icke utgått frän
den svenske konungen, som utan tvifvel förutsåg utgången, ha
vi redan antydt. Möjligt är, att det var hofrådets Raschs
beställsamhet, som gaf uppslaget, men det var väl icke heller
alldeles ograndadt, hvad Gustaf Adolf i nyss anförda bref till
marskalken tillade, att han ej kunde tänka sig någon annan
orsak, än att konung Kristian ville »ostentera» med sin vänskap
med Sverige for att derigenom tillvinna sig bättre fredsvilkor
af de kejserlige2). »Det är rådligt att vi taga vara intressen i
akt», slutar han brefvet, »det hafver ett sällsamt utseende».
Man kan finna det förklarligt, att konung Kristian afböjde hvarje
ytterligare tanke pä krigets fortsättning3). Men det är då svårt
att förstå hvartill hela mötet skulle tjena, så vida det icke
skulle vara just för att imponera på fienderna. Så var det
blott ett gynsamt ögonblick, som blef förfeladt, kanske med
afsigt; den framtid, som derigenom bestämdes, skulle för Sverige
visserligen leda till ett Brömsebro och ett Roskilde, men också
till olyckor af mångfaldigt slag.
Betydelsen af Gabriel Gustafssons berättelse ligger altså
egentligen i den belysning den ger åt Gustaf Adolfs handlingssätt,
liksom åt hans genialiska synpunkter och hans lifliga, lättrörliga
sinne. Ehuru i det hela bekräftande den danska berättelsen,
afviker den från densamma något i tidsföljden. Enligt
Oxenstierna skedde ankomsten till Ulfsbäck och de första samtalen
redan den 22 februari, enligt det danska riksrådet den 23. Det
var den 23 som konungen enligt den svenska berättelsen riktade
sina vältaliga ord till det närvarande danska rådet, dagen efter
enligt den danska. På samma gång de mer och mindre utförligt
upptagit alt det vigtiga som föreföll, upptagas i den ena en del
1 ) R. Reg. 1(>29, 28 febr.: »till marschalken», hvarmed utan tvifvel
Falkenberg menas. Jf. det ofta anförda brefvet till Axel Oxenstierna i Gustaf
Adolfs skrifter, s. 537.
2) I detla fall förfelades icke afsigten. Mötet väckte mycket uppseende.
Se Fridericia, a. a. s. 45; Ranke, Engl. Gesch. II, s. 223 (Zweite Gesa m m
t-ausgabe).
3) Fridericia, a. a. s. 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
