Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Freden vid Värelä. Från ryskan af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 E. HILDEBRAND. 38
kejsarinnan ej vill hålla derpå, om det möter någon svårighet.
För Guds skull, försök att förbinda oss med England både hvad
handeln och politiken beträffar. Stor tack och ära skall Ni ha
för en så vigtig tjenst.»1)
De dåvarande politiska förhållandena förmådde grefve
Bezborodko den 11 februari 1790 att till senaten inkomma med ett
nytt utlåtande. 1 detsamma antydde han »de vigtigaste föremålen
för vår stora- och galerflottas med den till den förra hörande
reserveskaderns äfvensom vår landthärs krigsoperationer under
förestående fälttåg mot svenskarne». »Rådet», heter det i dess
protokoll, »tog i betraktande lokalen och andra omständigheter,
som angingo detta krig och fann anordningarna och rörelsen ai
krigsoperationerna på grund af denna plan ganska
ändamålsenliga».
Med inbrytande af år 1790 började enligt Â. R.
Voront-sovs intyg kraftiga underhandlingar angående fredens afslutande
med Sverige. I sin sjelf biografi berättar Vorontsov att »i
början af är 1790 började hemliga underhandlingar om freden med
Sverige. Till deltagande deri släpptes endast N. I. Saltikov2),
grefve Österman, grefve Bezborodko och jag.» Helbig intygar
att denna hemlighet endast var bekant för kejsarinnan,
Bezborodko, Subov och Marko v3). Emellertid ådagalägga handlingar,
som angå denna händelse, att i de hemliga underhandlingarna
om freden med Sverige tog äfven baron Igelström del, och det,
såsom vi få se längre ned, den allra verksammaste. Han
bestämdes af kejsarinnan Katarina II till bennes
hufvudbefullmäk-tigade för fredens slutande med Gustaf IIL Underrättelsen
derom meddelade honom grefve Bezborodko i ett bref af den 6(17)
april 1790. »På grund af min uppriktiga tillgifvenhet för Er»,
skref Bezborodko, »anser jag clet som en skyldighet att härmed
underrätta Ers Excellens, att på grund af några tecken till
benägenhet hos den svenske konungen att taga sitt förnuft till
fånga och sluta ett krig, som är ännu besvärligare för honom
än för oss, har det spanska sändebudet riddaren Galvez,
bestämt sig för att göra honom en direkt antydan, hafvande från
1) Archiv k n jasa Vorontsova, Moskva 1879, XIII, s. 170 ff. Sbornik, XXVI,
s. 418 ff.
2) Generaladjutanten sedermera grefven och fursten Nikolaj Ivanovitj
Saltikov.
3) Archiv knjasa Vorontsova, Moskva 1872, b. V, s. 2. — Helbig,
Potemkin. Halle und Leipzig 1804.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
