Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Konung Magnus Eriksson och Skåne, 4, af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. MAGNUS ERIKSSON OCH SKÅNE. 339
sannolik. Man har visserligen häremot invän dt, att konung
Valdemar just den dagen gaf middag för sändebuden från
hansestäderna och att han för dem sade sig skola rida på jagt den
följande dagen, men detta betyder intet, alldenstund för en
belägrings börjande konungens närvaro tydligen icke är nödvändig
— han kan åt andra hafva öfverlåtit att vidtaga nödiga
åtgärder. Man har in vändt, att sändebudens berättelse intet talar
om fiendtligheter, men belägringsarbetena kunde i början hafva
gått helt lamt eller för några dagar blifvit instälda, under det
å andra sidan sändebudens farhoga att misstänkas för fiendskap
mot konung Magnus, i händelse de, efter konung Valdemars
förslag, öfvervoro förhandlingarna mellan konungarne, synes
fullkomligt omotiverad, derest icke konung Valdemar redan vidtagit
fientliga mått och steg. Om belägringen hade börjats under de
dagar sändebuden vistades i Helsingör eller Helsingborg, skulle
tvifvelsutan berättelse derom hafva intagits i berättelsen om
deras resa. Att belägringen var börjad den 17 juli, då konung
Valdemar gaf dem svar å deras framställningar, framgår deraf
att hans bref är dateradt »vor dem slote» Helsingborg, d. v. s.
icke i slottet, som konung Magnus ännu innehade, icke i staden,
i hvilken konung Valdemar synes hafva rört sig ganska fritt,
utan tydligen i ett utanför slottet slaget läger. Det synes mig,
i betraktande häraf, alis icke otänkbart, att konung Valdemar,
då ban den 4 juli i Malmö utfärdade ett lejdebref, redan var i
besittning af denna stad.
Namnen på konung Magni skiljedomare — likasom många
andra af honom efter Eriks död utfärdade handlingar — visa,
att man icke kan beskylla honom för att efter en skenbar
försoning hafva försökt att styra med hjep af sina förtrogne, med
uteslutande af alla sina förra fiender. Han synes tvertom hafva
tagit försoningen fullkomligt lojalt; vi må hoppas, att han dervid
handlat på grund af egen rättskänsla. Derest icke denna
förmått honom dertill, torde de yttre omständigheterna hafva
nödgat honom till klokhet i detta afseende —utan sina förra
motståndares understöd torde han knappast hafva kunnat hålla sig
tronen. Hade han förut haft planer med afseende på rikets
inre angelägenheter, som voro många stormän misshagliga, torde
han nu hafva fått åtminstone tillsvidare lägga dem å sido eller
åtminstone med största försigtighet skrida till deras
förverkligande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
