Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. MAGNUS ERIKSSON OCH SKÅNE.
347
personligen öfverlemnat det, har visserligen blifvit sagdt redan
på 1300-talet, men uppgiftens riktighet kan icke
kontrolleras-Det torde deremot vara höjdt öfver allt tvifvel, att hertig
Albrekt, som lofvat konung Magnus hjelp, men i hemlighet sålt
sig åt konung Valdemar, förmedlat öfverlemnandet.
Att konung Magnus i sitt förhållande till hertig Albrekt
gjort sig skyldig till brist på förtänksamhet och kraft är
möjligt, men då alla detaljupppgifter fattas rörande denna sak,
kan i henne ej giltig dom fällas.
Konung Valdemar åberopar som motiv för sitt anfall på
Skåne ett traktatbrott. En samtida kronist, som i allmänhet
är väl underrättad, säger, att konung Magnus lofvat den danska
konungen Helsingborg ined område, om han ville hjelpa honom
till hans förra myndighet, att konung Valdemar för konung
Magni räkning återeröfrat Skåne, att han derefter förgått sig
mot konung Magni män och att denne på grund deraf ej ansett
sig behöfva infria sitt löfte. Om löftets innehåll veta vi intet
närmare. Jag anser, att man med skäl kan anse kronistens
uppgift genom sin korthet vara felaktig, att det strider mot
rimligheten, att konung Magnus skulle låta åt sig eröfra en
provins för att sedan utan vidare lemna nyckeln dertill och
dermed provinsen i händerna på den, som intet högre önskade
än att vinna den. Helsingborg torde hafva varit lofvadt som
säkerhet för en skuld. Derest icke konung Magnus känt sig
förvissad om förmågan att betala skulden, måste visserligen
bestämmandet af en sådan pant anses som en oförsigtighet.1)
Att icke rikets råd tillstyrkt den med konung Valdemar
år 1359 träffade öfverenskommelsen är nog visst, ty den
in-gicks på en tid då flertalet af stormännen voro fiendtliga mot
konung Magnus och icke deltogo i hans råd, utan höllo sig till
hans son Erik. Men om stormännen varit så ytterligt ifriga
för Skånes bevarande, hvarför hafva de intet gjort för att
bevara de nyvunna landskapen under den kritiska tiden efter
Eriks död, en tid, då konung Magnus icke ansåg sig skyldig att
åt konung Valdemar afträda något och då han vid behandlande
af vigtigare angelägenheter omgaf sig äfven med sonens förra
anhängare? Att under den följande tiden flere af stormännen
1) En dansk krönika (S. R. D. V, s. 588) säger : JValdemarus rex dolo et fraude,
abusus simplicitate Magni regis Suecie, iterum vindicavit Scaniam ex Svecorum
possessione.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
