Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Strödda Meddelanden och Aktstycken - Bref upplysande svenska historien: Bref från Urban Hiärne till Olof Hermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URBAN HIÂRNE TILL OLOF HERMELIN.
359
nederslagen, maltes i axen, och brodden vexer der hopetahls,
span-målens pris upstiger, och bonden måste köpa säd, om han elliest
vill så.
Jag undrar uppå at detta folket här i Sverige intet vela en
gång bli så kloka som lifländerne och finnarne och byggia rior.
Fördy de veta at detta folket agta ingen våt sommar, . . . som vi här
ofta nog måste förfara. Finnen, så snart rogen är mogen, det må
regna huru mycket det vill, så slår han med lian sin åker, binder
sina kerfvar och förer dem till rian, der den torkas, och tröskar
sin säd, när svensken klår sig i nacken, köper sitt sädeskorn, och
svälter at tarmarne kurra på honom. Gemene mannen är rätt som
boskapen och de arcadiske diuien, dem man till deras egen nytta
måste älta och drifva, serdeles vil han aldrig på det nytt och ovant
är, om det än aldrig så vore nyttigt, han må fara deröfver så illa
som han vil. Men såsom skadan är icke allenast för bonden, uthan
för hela landet, men allramäst för konungen, för den dyra tiden
som deruppå folier, så tyckes mig vara billigt, at de medelst Kongl.
Maj:ts allernådigste och alfvarlige befallning hölles till at byggia
sig rior, som intet mera kunde kosta, än 70, 80 högst 100 daler
kopparmynt, och fast mindre för dem som bo i skogsbygden, elliest
lära de aldrig af sig sjelf begynna. Nog kan man få hit så många
finnar uthur Tavastland och Savolax, så ock Estland, som kunde
lära dem huru de skola bära sig åth, ehuruvähl de i Helsingland
och annorstädes hafva dem ibland sig boendes, som det idka. Men
iag tror man kunde för lära suggan spinna och tackan väfva, för
än svenska bonden at handtera säden i rian. Jag har mera än en
gång hört huru Cammarpræsidenten grefve Wrede deröfver klagat,
önskandes han at Kongl. Majrts villia så vore, så skulle han snart
komma al mogen dertill. Och sannerligen om någon kunde det göra
så vore det han, som icke allenast är födder i Estland, varit en
lång tid Landshöfding i Finnland, och det som förnembst är, öfver
alla måtton drifvande uthi det, som han med alfvare sig företager.
Jag kommer i hog huru han förhölt sig Anno 1686 i Stora
Kopparberget, derest för de bergsbetiänte och gruffveoffieianterne lättian
så tog öfverhanden, i de förra præsidenters tid, som dels vore
uth-gamble, dels siuklige, dels både, som intet hinte se efter, hvad i
bergvercket passerade, så at, när Grefve Wrede kom dit, stodo mest
alla värken af kraftstengerna, hiulen och gruflinorne stilla,
konstar-marne dels ruttna dels nederfallne, knaft syntes något folk på
grufve-backen, hvar och en gjorde som han ville. Men iag menar at
pater Fabian han ruskade så till med dem, och skremde flit i dem
at innan 2 dagar vore förbi blef alt så lefvandes att man såg en
oförmodelig och grufvelig förändring.
Det är sannerligen skada at den Herren icke skulle lefva ännu
i hundrade åhr, ty en sådan drifvande præsident kunna de aldrig
åter få. Jag lemnar Hr broder sjelf at eftertänka kvar man ibland
alla dem som nu äro i gång och grace, hvar man till cammarvärcket
skulle få en så vuxen som han. Han förfaller dägelig dags, huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
