Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen ur Sveriges nyare historia samlade och utgifna af B. von Schinkel. Tolfte delen. Karl Johan och hans tid. Författad af Oscar Alin. Förra afdelningen, anm, af T. Säve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alin, minnen ur sveriges nyare historia.
VII
äro föga rikhaltiga, varit till mindre gagn, ja, de talrika diplomatiska
aktstycken rörande Gustaf IV Adolfs sons prins Gustafs titel, hvilka
såsom bilagor åtfölja boken, äro ej, såsom man kunnat vänta,
meddelade efter afskrifterna i den schinkelska samlingen utan efter de
officiela öfversättningar, som bilagts hemliga utskottets för 1829
protokoll. Dock finner man här och der en och annan vigtig
uppgift lemnad af »Minnenas» samlare sjelf. Så bekräftar öfverste v.
Schinkel, med relaterande af konungens egna ord till samlaren, att
det i slutet af år 1829 cirkulerande och sedan flerestädes upprepade
talet, att Karl Johan erbjudit oppositionschefen C. H. Anckai vard
en plats i statsrådet, hade sin fulla riktighet, äfvensom att detta
erbjudande förföll, då Anckarsvärd såsom vilkor för sitt intrade i
statsrådet fäste dettas ombildning i liberal riktning. Så meddelar
v. S. likaledes efter konungens egen uppgift, hvad man äfven trott
sig veta förut, att den förlofning, som ingicks mellan prinsen af
Vasa och prinsessan Mariana af Nederländerna, bröts icke minst
genom svenskt inflytande; — konungen sjelf »hade användt en
betydlig summa i och för denna sak».
Arbetets första kapitel skildrar den långvariga riksdagen 1828—
1830. Att efter författarens utförliga framställning referera
behandlingen af de vigtigare frågorna vid denna riksdag, såsom
realisations-och myntfrågan, frågan om understödet åt Göta kanal,
dechargefrågan m. fl., kan med det knappa utrymme, som står oss till buds,
här så mycket mindre vara på sin plats, som behandlingen af dessa
frågor redan tillförne torde vara i hufvudsaken bekant genom W. F.
Dalmans »Anteckningar från våra ståndsriksdagar». Bland
riksdagarne under Karl XIV Johans regering intager eljes denna riksdag
en egen ställning. Oppositionen, som redan 1823 kunde visa sig
i ali sin styrka och som längre fram blef regeringen helt och hållet
öfvermäktig, drog här det kortaste strået, hvilket visade sig redan
vid utskottstillsättningen, hvarvid regeringens listor segrade. Till
oppositionens svaghet bidrog icke minst den omständigheten, att hon
för tillfället saknade en fullt lämplig ledare, ty den högt och med
rätta aktade prosten grefve Schwerin hade med anledning af
realisationsfrågan nu mer frånträdt oppositionen, och C. II. Anckarsvärd,
som intog hans plats, saknade oaktadt ali sin styrka i debatten
en partichefs egenskaper. Deremot hade de ministeriela i friherre
af Nordin och grefve Brahe synnerligen skicklige ledare. Också
utföllo de vigtigare besluten i allmänhet efter regeringens önskan. Det
från föregående riksdag hvilande förslaget om indragningsmaktens
upphäfvande förkastades i sjelfva bondeståndet, der förra
oppositionsmannen Longberg nu såsom talman gjorde regeringen stora tjenster.
De häftiga utfallen mot regeringen i mötespassevolansfrågan ledde
till intet. Decharge-frågan, hvilken oppositionen valt till sin pièce
deji résistance, medförde trots 1827 års stränga statsrevision och
skeppshandelsaffären i det hela inga menligare följder. Anslagsfrågorna
afgjordes hufvudsakligen efter regeringens önskningar. Och om
äfven beslutet med afseende på myntbestämningslagen ej tilltalade ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
