Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Sveriges Historia från äldsta tid till våra dagar - 6. Sveriges Historia under den nyaste tidén af Teofron Säve, anm. af r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boethius, sveriges historia.
XXXIX
nar i ovisshet om författarens egentliga mening. Detta på samma
gång, som lians ståndpunkt i det hela är den upplyst liberala. Af
dessa samverkande egenskaper bestämmas sålunda hans omdömen i
de fall särskildt, der man med viss nyfikenhet slår upp hans bok.
Man kan t. ex. läsa hans skildring af Adlersparre, hvars egenskaper
och betydelse till och med, i våra ögon åtminstone, skattas för högt.
Denne man, »med en framtid inom sig», såsom det heter, hörde helt
visst till antalet af de icke så alldeles sällsynta personligheter, som
i sitt lif utfört en stor bedrift och sedan bära på tyngden af sitt
derigenom vunna rykte, utan att till fullo mäkta uppbära detsamma,
deras personliga dygder må i öfrigt vara stora och karakteren ädel
och rättrådig. — Af ännu större intresse måste teckningen af Karl
Johan vara; isynnerhet der ger förf. prof på sin förmåga att hålla
sig emellan omdömenas båda poler, och i det stora hela, såsom vi
tro, torde han lia träffat det rätta. I afseende på 1812 års politik,
som senast ett fjerdedels sekel tillbaka upprörde så väldiga
stoftmoln i litteraturen, torde inan, på frågans nuvarande ståndpunkt,
få lof att ge förf. rätt deri, att Karl Johan, stald i valet mellan
två onda ting, bestämde sig för det som för Sverige och Europa
medförde den största nyttan. Äfven i Sverige torde det vara förbi
med Napoleonskulten. Det är möjligt att någon varaktig
gräns-reglering till det bättre kunnat ega ruin i Finland, men för öfrigt ha
vi alltid haft svårt att inse, huru Sverige, den sjuke, hvars
utslocknande man nyss ansett vara nära för handen, dagen efter 1809 års
olyckor, meel förstörda finanser, kunnat med något hopp om blifvande
framgång diktera för Ryssland hvilka vilkor som helst.
Händelserna efter 1813 tala altför mycket deremot. Dessutom är det,
synes det oss, en icke så liten skilnad mellan Karl Johans
ryssvänskap då och den han visade under slutet af sin regering. De
stora europeiska synpunkterna ställa den förra i en helt annan
dager, och det är omöjligt att neka sin beundran åt den
öfverlägsenhet, hvarmed kronprinsen förstod att samla trådarna till den koalition,
för hvilken Napoleon skulle falla, ocli för ögonblicket förlägga
händelsernas tyngdpunkt till Sverige. Det är kanske svårare att förlika
sig med det sätt, hvarpå föreningen med Norge kom till stånd, och
det vill synas, som hade då åtskilliga svårigheter lätt nog kunnat
verkligen utjämnas, hvilka sedermera förvandlats till stötestenar.
Något dylikt framskymtar också i Hr Säv es redogörelse för
förloppet. — Det för hela vår senare utveckling så ytterst vigtiga
trettiotalet af detta århundrade har förf. sedermera, så långt utrymmet
medgifvit, egnat up p m ä r k s a m h et, och här har han visserligen icke
sparat på en sträng, men säkert rättvis dom öfver den tidens regering.
Likaså får 1840 års ryktbara riksdag, för hvars kännedom nya
upplysningar för helt koft tid sedan kommit till, på sin del en
jämförelsevis ganska ingående skildring.
Af naturliga skäl blir behandlingen af den följande tiden
knappare, mer och mer skelett artad. De första faserna af Oskar den
förstes regering ha likväl ännu med någon utförlighet blifvit fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
