Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Om Gustaf II Adolfs politik. Historisk afhandling af J. Mankell och Om orsakerna till Gustaf II Adolfs deltagande i trettioåriga kriget af C. T. Odhner, anm. af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXX VII 1
öfversigter och granskningar.
skatterna, de tryckande sociala olikheterna o. s. v. Det är, som
sagdt, egentligen ingenting nytt. På olika håll, både hos lärdomens
och handlingens män, finner man motsvarigheter i uppfattningen.
Det är t. ex. bekant att den berömde Georg Adlersparre uttalade
temligen utan omsvep sin förkastelsedom öfver Sveriges hela-
storhetsperiod och -politik och såg sitt konungaideal — i Karl XI.
Och vända vi oss till forskarne, så säger Geijer på ett ställe att
från vår ståndpunkt sedt det tyska kriget väl kunnat undvikas ; han
frågar på ett annat, om det var ett krig »hufvudsakligen fördt för
religionen», och svarar derpå nej; han dröjer äfven han gerna vid de
inre förhållandena, och om Gustaf Adolf sjelf yttrar han, att denne
hade för mycket af Cæsar och Alexander i sig för att vara ett
protestantiskt helgon. Prof. S vedeli i karaktersteckning af Gustaf Adolf
i några bekanta föreläsningar är icke heller någon helgon målning.
Der talas om hans »iskalla slughet», om något af »hvad man
kallar odium theologicum», om en »listig politiker efter eröfrares
vanliga sätt», om det härda lif det svenska folket under honom förde
m. 111. d. Man kan äfven i nyare och nyaste historiska arbeten se
spåren framträda af ett slags 11 a t i o 11 e 1 t-p a t ri otis k uppfattning, och
att det tyska kriget icke var tillmätt efter landets krafter är ju ett
historiskt axiom, som ungdomen i våra skolor får lära sig. För att
få allt detta påpekadt behöfdes det. måhända icke att skrifva en ny
bok, och det tycks, för den fördomsfrie iakttagaren, icke stå fullt
så illa till, som Hr M. vill göra troligt, med det »slutna
historie-skrifvarskrået vid våra småstadsuniversitet» i afseende på deras
historiska ståndpunkt, lie c., som sannolikt tillbragt en längre tid vid ett af
dessa än Hr M. varit i tillfälle att göra, kan härtill lägga sin egen
erfarenhet att han aldrig der hört framhållas »den yttre storheten, äran,
kriget, såsom det för nationen mest eftersträvansvärda samt de regenter
som befrämjat dessa syftemål såsom de största och ärorikaste». Det är
sa till vida verkligen icke några undanhållna sanningar alis som Hr M.
lyekliggör oss med genom dessa och dylika påståenden om Gustaf Adolf.
Också är det ett djerfvare mål Hr M. har satt sig; han har, såsom
kändt är, gjort till sin uppgift att skingra alla de
poetiskt-romantiskaillu-sioner det svenska folket förledts af en falsk historieskrifning att
göra sig om. nyss nämnde konung, att störta en falsk afgud: en uppgift
lika otacksam som farlig, ty det är hårdt att se sig tvungen att
endast hopa skuggor på sin skildrings föremål, att städse vända den
sämsta sidan fram; det är vanskligt, ty man råkar så lätt ut för
att skjuta öfver målet. För att fullborda sin afsigt har Hr M. i
»Andra boken» af sitt verk behandlat den inre politiken under
Gustaf Adolf efter Stiernmans, Hallenbergs, Naumanns, Palméns m. fl.
bekanta samlingar och skrifter. Det är i sjelfva verket icke mycket
att säga derom. Jag tillåter mig blott att påminna om Geijers ord:
Uppstode någon af oss inför en främmande domare och sade: Sverige
har en gång haft en regering, hvilken det har att tacka för den
första regeringsform, de första öfverdomstolar, den första utförliga
rättegångsordning, den första verkliga fördelning af riksärendena,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
