Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Om Gustaf II Adolfs politik. Historisk afhandling af J. Mankell och Om orsakerna till Gustaf II Adolfs deltagande i trettioåriga kriget af C. T. Odhner, anm. af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXX VII 1
öfversigter och granskningar.
Al. visserligen icke förnekar ali förtjenst hos Gustaf Adolf ont den
inre styrelsen, åtminstone under hans första år, men det är mot
tota) uppfattningen jag vändt mig, och han gör onekligen allt sitt för
att minska värdet af denna förtjenst.
I sjelfva verket hade kanske förlusten icke varit så stor, om
denna del af Hr Mrs verk varit oskrifven. och det vill nog synas
flere än rec., som hade Hr M. åtminstone i detta fall misskänt sin
uppgift, då han lemnat det historiska arbetsfält, der han vunnit ett
så rättvist anseende, för ett annat, der detsamma ej i lika grad
lärer komma honom till del. Man torde också icke utan skäl
kunna hålla före att sjelfva tyngdpunkten i denna, liksom i Hr M:s
föregående afhandling, utgöres af frågan om orsakerna till Gustaf
Adolfs deltagande i det trettioåriga kriget. Vi kunna nu i afseende
på denna fråga hänvisa till den af prof. Odhner i dessa dagar
utgifna andra tillökade och omarbetade upplagan af hans i Historiskt
Bibliotek en gång intagna granskning af Hr M:s första uppsats i
ämnet. Den vänder sig mera i förbigående mot afdelningen hos
Hr M. om de inre förhållandena, men hinner dock påpeka hela
ensidigheten i hans uppfattning, för att hufvudsakligen, liksom förra
gången belysa den ursprungliga tvistefrågan. Och med ali aktning
för Hr M. såsom strateg och konfessionslös våga vi tro att prof.
O. i sin lilla skrift representerar den historiska forskningens genom
ingående arkivstudier vunna ståndpunkt icke blott i Sverige, utan
äfven i Tyskland och England, d. v. s. de länder, i hvilka några
djupare undersökningar på senare tid egnats åt denna fråga. Man
kan ej annat än undra öfver att se Hr M. i ett ämne, hvarpå
under de sista ären så mycken forskning blifvit nedlagd, såsom
auktoriteter åberopa Hrr La Eoche (1848—52), Becker i en af de äldre
bearbetningarna, Schlosser och Eotteck. Hur bristfällig framställningen
derigenom blir, visar sig, om man t. ex. behagar jämföra Hr 0:s
redogörelse för det spanska anfallet på Nederländerna 1629, för de
österrikisk-spanska sjörustningarna, för restitutionsediktet med
motsvarande styrken hos Hr M., som antingen icke känner till eller
icke låtsar om många vigtiga fakta. Eör ringa uppmärksamhet
egnar denne senare or k åt den tidens diplomati, hvars kännedom torde
för rätta förståndet af ifrågavarande händelser vara oundgänglig.
Det är mera beqvämt än historiskt riktigt att i Gustaf Adolfs
underhandlingar blott se försök att föra verlden och sitt eget folk
bakom ljuset. Hr M. gör sig visserligen mycken möda att visa, det
ingen fara hotade Sverige från den katolska verlden, att de
kejserliga planerna voro o utför b ara o. s. v. Det enda svaret derpå, som
styrkes af urkunderna, har redan Geijer gifvit, då han säger, att det
för den tiden icke syntes så. Jag kan ej undgå att förmena att
Hr M. genom sitt sätt att skrifva historia gör sig skyldig till
alldeles samma fel, som han förekastar Hr O. (s. 12), »att låta sin
egen kännedom af efterföljande händelser inverka på bedömandet af
handlingarna vid de tillfällen de utfördes». — Ganska oväntadt är
det äfven att finna Hr M., om icke annars åtminstone i noterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
