Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Om Gustaf II Adolfs politik. Historisk afhandling af J. Mankell och Om orsakerna till Gustaf II Adolfs deltagande i trettioåriga kriget af C. T. Odhner, anm. af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mankell, gustaf ii adolfs politik»
LVII
tava och att frukterna af våra segrar i Tyskland skördats af
Preussen. Hvad kom det Sverige vid att kämpa derför? Årån att ha
räddat den tyska protestantismen köptes ju dyrt, i mångas ögon för
dyrt, med ett århundrades inre och yttre oro och med frihetstidens
bedröfliga storhetsfantasier. På andra sidan hägrar ett
nordiskt-skan-din a vi skt välde och hos Hr M. särskildt en idyllisk bild af allmän
lycka och välstånd under ständig inre och yttre fred, lika säkerhet
för alla mot tjufvar och bedragare o. s. v. I) ett a må så vara; sådana
betraktelser må gerna lia sitt berättigande, om än icke något absolut,
och inverka på historieskrifningen — de lia gjort så alltsedan
Geijers tid. Men jag tror dock att de fleste skulle föredraga att
tillhöra ett folk, som tillåtit sig den lyxen att i de allmänna
intressenas namn göra en afgörande, om än dyrköpt insats i utvecklingen,
och derigenom förvärfvat ett varaktigt och i det hela ett godt minne
i verldshistorien, än det slägte af »lotofager», som måhända skulle
alstras i det samhälle, som tyckes vara Hr M:s ideal : man lefver
dock icke endast af bröd. Det förra är åtminstone mera
öfverensstämmande med den svenska karakteren, och Gustaf Adolf blir just
derföre också en typ för densamma. »Det är», tillägga vi dessutom
efter Hr O. »för menniskan en kraftig sporre till hugstora tankar
och gerningar att veta sig tillhöra ett folk, som uträttat något stort
för mensklighetens allmänna sak». Men det gagnar föga att
fördjupa sig i detta möjligheternas dunkel, i frågorna om hvad som
under andra förhållanden möjligen kunnat ske; för forskningen är det
fruktbarare att söka förstå en förfluten tid, hvilken likaväl som vår egde
sina brister och sin storhet, än att kritisera den; och det ofvan andragna
ar tyvärr clet enda tillmötesgående jag kan erbjuda Hr M. i hans
totaluppfattning, ty jag är rädd för att han åtminstone i sin nuvarande
bok, i allt öfrigt för honom egendomligt skiljer sig mycket från både
historieskrifvare och allmänhet i Sverige. Man må tänka olika om
Gustaf Adolf såsom ett konungaideal — det är i det hela en
individuel sak, för historien utaf mindre intresse, liksom dylikas
uppställande lätt nog kunna förvilla vårt omdöme — man torde dock
i honom alltid komma att se en allsidigt stor personlighet.
I motsats mot Hr M., som hoppas ha lyckats framställa
den »snillrike konungen», Gustaf Adolf, i sin rätta dager, är
det sålunda min uppriktiga mening, att han i det väsentliga deri
har tagit fel. — Hr M. ämnar måhända fortfarande egna en del
af sin tid åt historiska forskningar: jag har åtminstone ej hört något
annat. Men må det tillåtas mig den önskan att, innan det sker,
han gjorde sig bättre bekant med den svenska historieskrifningens
verkliga ståndpunkt och metod, och framför allt, att han läte fara
den ton af personlig bitterhet och partisinne, som vanpryder hans
föreliggande verk. Jag har ej aktat nödigt att yttra mig derom,
då den dömer sig sjelf; den historiska forskningen, helst om så
aflägsna tider, borde vara fridlyst från de känsloutbrott, som måhända
äro oskiljaktiga från dagens politiska meningsskiften, annars torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
