Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Norges Storthing. Förra Afdelningen af Nils Höjer, anm. af O. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS HÖJER, NORGES STORTHING. LXXIII
att behandlas omedelbart in pleno, är det förslag till reglemente,
som framlades för 1814 års urtima storthing. Af det stadgande
som der förekommer, att lagthingets protokoll skulle användas vid
alla tillfällen, då th in gen sammanträdde till plenum, drager han
den slutsatsen, att meningen varit, att det samlade storthinget icke
skulle hafva egna embetsmän, utan nyttja lagthingets president och
sekreterare. Derom förekommer dock i förslaget icke ett ord ; och att
den af hr Höjer antagna meningen icke ansågs behöfva ligga i den
ifrågavarande bestämmelsen, torde väl framgå deraf, att storthinget
omedelbart efter förslagets antagande beslöt att välja egen president
och sekreterare. Den omständigheten, att det i utkastet till
reglementet talas om förslag, som kunna väckas i det samlade
storthinget, och om öfverläggningar, som der kunna ega rum, synes,
sam-manstäld med det faktum, att förslaget till reglemente framlades,
innan storthinget beslutit att behandla vissa saker in pleno, ej heller
tala för riktigheten af hr Höj ers åsigt, att reglements-komiténs
mening varit den, att storthingets plenum egentligen skulle vara en
»voterande rätt», icke en rådplägande församling.
Detta angående grundlagen af den 17 Maj, beslutet af den 11
Maj och sättet huru dessa tillämpades första gången någon
tillämpning kunde komma i fråga. Granskar man grundlagen af den 4
November, så finner man der i ett par af hr Höjer sjelf påpekade
stadganden en tydlig förutsättning, att beslut af storthinget kunde
fattas i annan form än den för lagar föreskrifna. Så talas i § 17
om »de {saaledes som ef ter folgende §§ 77, 78 og 79 bestemme) af
Storthinget givne Love»; och i § 110 om inrättningar, som »ved Lov
bestemmes». ,Hvarför skulle de här kursiverade orden hafva blifvit
inskjutna, så vida det varit afgjord sak, att alla frågor skulle
behandlas såsom lagfrågor ?
Hvad särskildt angår grundlagsfrågor, så synas
grundlagsstif-tarne alldeles icke hafva tänkt sig, att dessa skulle komma att
behandlas enligt samma former som vanliga lagfrågor. Hade de det
gjort, så borde de väl, trots den stora brådskan, hafva på något
sätt sökt lösa svårigheterna att förena bestämmelserna i § 112
( — den g som handlar om grundlagsändringar) och § 76 ( = den
g som innehåller reglerna för lagförslags behandling). Hvilka dessa
svårigheter äro, har Juridiska Fakulteten i Christiania i sitt bekanta
betänkande till en del påpekat, och hr Höjer synes oss ej hafva
med sin bevisning lyckats aflägsna dem. »Bestämmelserna i § 76»,
heter det i den förstnämnda skriften (s. 17), »äro alltigenom fästa
vid den förutsättningen, att förslaget kan antagas med förändring.
Då detta icke kan ske med grundlagsförslag, skulle dessas
behandling i odelsthing och lag thing närmast hafva den säkerligen ej
afsedda verkan att förminska lagthingets inflytande på beslut i
grundlagsfrågor.» Hr Höjer förnekar detta, påpekande, att rätten att
föreslå ändring i ett framlagdt grundlagsändringsförslag tillkommer
lika litet odelsthingets som lagthingets ledamöter ; och att de senare
ej hafva mera förslagsrätt i andra frågor än i grundlagsfrågor. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
