Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Svensk Biografi, af Ehd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXII
ÖFVEßSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
göra lät, förtego de dera omsorgsfullt (!); icke fick (!) 11. något
vidare tillfälle att fördunkla sina förmän» o. s. v. Hvem drabba
dessa utlåtelser? Närmast Adlercreutz (och Klingspor) samt
öfverbefälet i gemen, ty det skäres öfver en kam. Yi fråga: har då
verkligen den först nämnde — eller Döbeln, Sandels m. fl. — gjort
sig känd för sådant tänke- och handlingssätt mot vapenbröder?
Eller betraktar dr S. de finske härförarne med G. Adlersparres Ögon ?
Några uttryck i monografien gifva verkligen anledning till en sådan
förmodan. Hvad nu II. beträffar, blef han redan under kriget officer
och fick derefter löjtnants rang samt guldmedaljen, enligt en den
mest lofprisande generalorder. Om den ännu icke 40-årige mannen
flyttat öfver till Sverige, hade han kanske dessutom blifvit ett
föremål för de bemödanden af Adlercreutz att »skaffa befordran åt
inflyttade finnar», hvilka dr S. på annat ställe framhåller i motsats
till att Adlersparre var »gifven förespråkare för de infödde
svenskarne». Men 11. var »mycket anspråkslös» ; säkert insåg han i allt
fall, att »icke hvarje korporal kan bli general», äfven om han gör
sin pligt och rätt mycket derutöfver. — G. Rothman var en af
frihetstidens namnlöse »skriftställare», som blifvit »misskänd». Oss
synes dr S. icke förmå rubba Malmströms och Eichorns dom öfver
mannen. Mot den förre polemiserar han under anförande af ett
citat, som är ofullständigt. M. har (VI: 53) sagt, »att af alla de
stridsskrifter, som utkommo under år 1768, var det knappast någon,
som i hätskhet öfverträffade R:s Pratsjuke Fritalare». Den
mellan-mening, vi kursiverat och som betydligt mildrar omdömet, är af dr
S. förbisedd. Hade förf. tagit kännedom om A. Schönbergs utförliga
»Svar» å R:s nyss nämnde skrift, torde han innehållit sitt påstående,
att det endast var »smädeskrifter», som rigtades mot It. Bland
alstren af dennes penna har dr S. glömt : »Skäl o. s. v. till svenska
folkets utflyttning», en skrift som kunnat ge anledning till de
till-lämpningar på »dagens frågor», som i hans biografier ej sällan
förekomma. »Det lilla som kan anföras om II:s tidigare lefnadsöden»
— och för öfrigt om hela hans lif — hade kunnat betydligt ökas
genom anlitande af de bekanta Forsanderska samlingarna i Vexiö. Yi
meddela här endast det rätt egendomliga, att (len i elände aflidne
äfventyraren s son och sonson kommo sig upp i främmande land ; den
sist nämnde blef enligt ett i Sverige företedt diplom baroniserad i
— Parma, af Napoleons enka.
Slutligen bedja vi att få göra ett par rättelser. Rosenii
»Bref» utgåfvos icke under hans lifstid; de hade i så fall, vågar man
hoppas, framträdt i bättre urval. V. Rydbergs biografi förtjenar
att i vissa delar fullständigas af den i kalendern Svea för 1877
förekommande, märkt K. W—g och af dr S. åberopad. Eget nog
får Y. R. enligt den förre tillbringa ett och enligt den senare tre
år på Vexiö gymnasium; ännu mera eget är, att intetdera år rätt.
Enligt läroverkets matrikel lemnade han det samma i juni 1847
efter att hafva inskrifves i sept. 1845. Då hade den berömde
latinaren Wickelgren redan varit död i IV2 år (och dess för innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
