Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - G. M. Armfelt i Neapel år 1794 af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. M. ARMFELT I NEAPEL ÅR 1794.
21
det afskedsbref, hvari drottningen försäkrade honom om
oföränderligheten af sitt intresse för hans »digne personne», erbjöd
hon sig att, draga försorg om dess offentliggörande. Han
fann henne vara »en välgörande gudomlighet, som alltjemt, med
uppoffring af sitt eget lugn, endast tänkte på hvad som kunde
bereda andras glädje och lycka». »Må smädelsen, tillägger han,
mot henne tillreda sitt gift, må den gifva färgen af brott åt
det som helt enkelt var oförsigtighet: drottningen af Neapel
skall icke desto mindre förblifva den stora Maria Theresias
värdiga dotter, ty det finnes icke i verlden en bättre mor, en
ömmare maka, en uppriktigare och mera nitisk väninna». —
Annu många år efteråt, under ändrade förhållanden, brefvexlade
Armfelt med sin välgörarinna, som för honom bibehöll sin
vänskap. Historien har ej i allo instämt i hans entusiastiska
loford; men de kunna icke annat än göra heder åt hans hjerta.
Omständigheterna medgåfvo emellertid icke att vistelsen i
Neapel, huru angenäm den var, vidare förlängdes; och d. 16
Mars. vid midnattstid!’ anträdde Armfelt, alltjemt åtföljd af sin
trogne följeslagare major Brändström, sin resa till Ryssland.
Äfven nu iakttogs den vanliga forsigtigheten : de stora
stråkvägarna undvekos, och vägen togs öfver Lucera, Termoli och
Yasto till Porto Ré i Dalmatien. Den svenske flyktingen gick
sedermera nya äfventyr och vexlande öden till mötes. Han;
fann i Ryssland visserligen en fristad undan förföljelsen, men
ingalunda den välvilja, som han rönt i Neapel, ännu mindre den
lysande framtid, om hvilken han drömt. Den stora Catharinas
statskonst var ej densamma som drottning Carolinas af Neapel:
hon tillät ej att det skydd, hon lemnade den svenske flyktingen,
ledde till politiska förvecklingar, hvilka förhoppningar hon än
sjelf eller genom ombud kunnat gifva honom, och huru föga
sympatier hon än hyste for hans förföljare1).
*) Upplysande för kejsarinnans åsigter rörande det Armfeltska högmålet ar
hennes bref till Grimm den 10 april 1795, tryckt i ryska historiska sällskapets
årsbok (CEOpHHKTb, 23:628—30). Se äfven ïfertigen-regentens och kejsarinnans
brefvexling, tr. i Schinkels Minnen III: 390 o. f. (i öfvers.) De förhoppningar,
som Armfelt ansåg sig kunna hysa på kejsarinnans bevågenhet, grundades
väsentligen på nedanstående bref, hvilket, huru försigtigt det än är affattadt, i sjelfva
verket utgör ett vigtigt aktstycke i historien om hans hemliga planer oeh
förhoppningar. Det utgör svaret på ett bref från Wien, i hvilket Armfelt, på grund
«,f sina samtal med ryska ministern Rasumovski, redogjort för sina åsigter
rörande förhållandena i Sverige och meddelat sin »Prospectus». (Kejsarinnans bref
är här anfördt efter det helt egenhändiga originalet i Åminne Arkiv.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
