Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Mazepa och Karl XII af N. Kostomarov. Öfversättning från ryskan af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
28
N. KOSTOMAROY.
4
ligen staf, baton och standar. Det var på Mazepa kosakernes
val föll.
Förhållandet mellan Lillrysslands befolkning och de
storryska trupperna hade mot slutet af det 17:de århundradet
blifvit allt sämre och sämre. Redan under föregående hetmaner
hade det blifvit tydligt, att lillryssarne icke tålde stor ryssar ne
och om än invånarne förhöllo sig till det yttre troget och lugnt,
voro de dock alis icke nöjde med sin ställning och aldrig, synes
det, hade de egt så giltiga anledningar att klaga öfver det
tryck det moskovitiska väldet på dem utöfvade, som vid den
tid vi nu skildra. Från början af det svenska kriget tvang
tsar Peter alla sina underlydande länder till stora offer. Så
var ock förhållandet med Lillryssland, om ock i mindre grad
än med tsarens öfriga besittningar. Tsaren fordrade att kosakerne
skulle tåga till rikets nordliga delar, hufvud skådeplatsen for
denna tids »krigshändelser; men detta hade aldrig förr händt;
kosakerne kände endast till sitt Ukraina och sydstepperna, som
gränsade derintill. Folket blef missnöj dt och i det inre af
landet behandlades det med råhet af tsarens krigsfolk och
tjenstemän. »Både kosakerne, och landtfolket», — sk:*ef hetmannen
till Moskva, — »alla vredgas de på mig, alla ropa med en mun:
moskoviterne förgöra oss. Hos alla blott en tanke, att öfvergå
Dnjepr; ett oberäkneligt ondt hotar». Vi ega icke få
underrättelser från denna tid om de sammanstötar, son? på åtskilliga
håll egde rum mellan lillryssarne och tsarens storryske tjenare.
Såsom exempel skola vi anföra endast några fall, hvilka visa
huru oförsynt och föraktfullt de senare behandlade de infödde
och gifva oss en bild af stämningen och ställningen i landet.
Ar 1702 tågade öfverste Levasjov emot staden Kisjenek
och sände befallning till invånarne att komma honom till mötes
med bröd och salt och skänker, så ville han lemna deras stad
i fred. De lydde och kommo med foror, lastade med mat och
dryck, samt en »äreskänk» af 15 daler penningar. Levasjov
mottog alltsammans, men bröt sitt löfte, tågade ir i staden och
förlade der sin krigsstyrka; hans folk utsög och plundrade
invånarne. Så förgingo några dagar. Då Levasjov lemnade
staden, »gaf han dem handen» på, att nu skulle de icke lida
vidare af plundringar; men så snart han kommit tilfPerevolotsjna,
sände han folk tillbaka till Kisjenek för att taga plogar och
dragare af invånarne, hvilka sedan sjelfva måste begifva sig öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
