Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sverige på kongressen i Wien 1814—1815 af Ernst Carlson - Kongressens allmänna karaktär, dess förnämsta personligheter och dess arbetssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
ERNST CARLSON.
på längden dock aldrig kunnat försvara, men rigt an de sina
krafter inåt pä fredlig förkofran.
Detta vårt tillbakaträdande från verldsskådeplatsen, sådant
det efter deltagandet i 1813 och 1814 års händelser gick för sig
på kongressen i Wien, är det som vi här vilja taga i närmare
skärskådande. Sveriges andel i denna kongress förtjenar vår
särskilda uppmärksamhet, ty hvad der förhandlades har i flere
afseenden haft ett vigtigt inflytande på fosterlandets framtid.
Men om också de svenska frågorna vid kongressen framför
andra intressera oss, så få vi derför ej lemna de allmänna ur sigte.
Vi anmärka dock redan från början, att dessa i det följande
komma att beröras endast i den mån de angå Sverige eller
utgöra en nödvändig förutsättning för att förstå den politiska
ställningen för tillfället 3).
Långa och slingriga som irrgångarna i denna tids statskonst
ofta nog voro, blifver det emellertid nödvändigt att, innan vi gå
närmare in på kongressens förhandlingar, som merändels dolde
sig under ytan af stela diplomatiska former eller bländande
lustbarheter, först taga en kort öfverblick af
Kongressens allmänna karaktär, dess förnämsta
personligheter och dess arbetssätt.
1.
Den hufvuduppgift, som förelåg Wienkongressen att lösa,
var att, så vidt möjligt, utplåna spåren efter den franska
revolutionen och återställa den politiska jemn vigten i Europa, som
genom Napoleons uppträdande blifvit våldsamt skakad.
Detta var ingalunda någon lätt uppgift. Underhandlingarna
härom, som man i början hoppats se afslutade inom några
veckor, uttänjdes i hela åtta månader. Kongressen var samlad
från Oktober 1814 till Juni 1815. Långt före dess öppnande
var väl det stora kriget slutadt och Napoleon störtad, men det
visade sig icke desto mindre förbundet med många svårigheter
att, efter så stora rubbningar, få verldsfreden återstäld.
Hufvudkällorna för ifrågavarande afhandling hafva varit dels med
afseende å de allmänt europeiska frågorna den utländska litteraturen angående
kongressen, som å Kongl. Biblioteket funnits tillgänglig, dels ock med afseende
å de särskildt svenska frågorna, grefve C. A. Löwenhielms depescher från Wien
och regeringens skrifvelser till honom, hvilka förvaras i Utrikes Departementets
arkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
