Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sverige på kongressen i Wien 1814—1815 af Ernst Carlson - Kongressens allmänna karaktär, dess förnämsta personligheter och dess arbetssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVERIGE PÅ KONGRESSEN I Wi EN.
71
återvände derpå för en kort tid till sina residensstäder och
drogo först i tredje rummet till Wien. Sådana omvägar togo
tid 1814. Lörd Castlereagh, Englands utrikesminister, hvars
närvaro vid kongressen ansågs oundgänglig, hindrades dessutom
af parlamentets pågående session att för den närmaste tiden
infinna sig.
Det var först i medlet af September som furstar och
sändebud började att talrikt anlända till Wien. Löwenhielm, hvilken
som vanligt följt kejsar Alexander på hans resor från Paris till
London, från London till Petersburg, inträffade i Wien först
den 2 Oktober. Han hade ej kunnat komma förr, tv då han
reste från Petersburg samma dag som kejsaren eller den 15
September, voro alla hästar i förväg upptingade för dennes
räkning. Löwenhielm anlände sålunda sist af alla sändebuden, men
likväl i god tid, ty ännu var ej kongressen öppnad; man hade
ej ens hunnit ena sig om arbetsordningen 1).
Det var en lysande samling af storheter utaf alla slag, som
Löwenhielm vid sin ankomst fann fore sig. Det yppersta
samtiden egde af magt, af börd, af rikedom, af stora och lysande
namn hade strömmat samman till Wien. Den förnäma
verlden bokstafligen trängdes i den lefnadsglada kejsarstaden vid
Donau. Priset på våningar och lifsmedel hade stigit oerhördt 2),
då konungar och diplomater med sina stora följen togo hela
hotel och den bästa tillförseln i besittning för sin räkning. De
goda Wienarne klagade högt, men måste finna sig i att
underordna sina intressen under det allmännas. Deras stad var ju
för ögonblicket brännpunkten för Europas politiska och
intellektuela lif. Här skulle, derom var man lifligt öfvertygad,
verldens öde afgöras.
2.
Innan vi gå vidare, låtom oss kasta en blick på den
brokiga skaran och dröja något vid de personligheter, som genom
den del de togo i händelserna eller genom den framstående
ställning de innehade, bidrogo att gifva åt kongressen dess
egendomliga prägel.
*) Löwenhielm s depesch den 5 Oktober 1814. Kabinettsarkivet.
2) Hegardt till Engeström, Wien den 3 September 1814.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
