Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sverige på kongressen i Wien 1814—1815 af Ernst Carlson - Kongressens allmänna karaktär, dess förnämsta personligheter och dess arbetssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE PÅ KONGRESSEN I Wi EN.
75
mun ej var fullt uppriktigt m enadt, utan snarare afsedt att
bemantla några baktankar på Rysslands höjande till en
förherskande verldsmagt. Hvad Napoleon ej kunnat vinna med våld,
kunde kanske Alexander vinna genom inställsamhet eller hycklad
humanitet ? Men framför allt fruktade fursten kejsarens planer
på ett fritt Polen under ryskt skydd. Detta var i hans ögon
endast en förevändning för att på ett högst betänkligt sätt
utvidga Rysslands magt i hjertat af Europa. Också var denna
plan, som vi få se, nära att framkalla ej blott en fullständig
brytning mellan Alexander och furst Metternich utan äfven en
nv europeisk förveckling af vidtutseende följder.
I sina planer stärktes emellertid kejsaren särdeles ifrigt af
sina vänner och förtrogne rådgifvare, den eldige polacken, furst
Adam Czartoryski och den snillrike greken, grefve Johan
Capo-distria, som trädt i rysk tjenst för att bättre kunna verka för
det mål han satt sig före, nämligen Greklands befriande. Desse två
män egde i sjelfva verket långt mera kejsarens öra än de ryska
diplomaterna i hans .följe: s täts k an s 1er en Nesselrode och
grefvarne Rasumovskij och Stackelberg. Utan någon bestämd
ställning i de stora frågorna, men missnöjda med det polska
projektet, soin de fruktade skulle beröfva Ryssland hvad det vunnit
genom Polens delningar, sökte dessa ryssar väl understundom
att motarbeta kejsarens planer; men utan framgång. Han gick
sin egen väg.
Om Alexanders afsigter från hans ryska rådgifvares och
från Österrikes sida stötte på afgjordt motstånd, sä funno de
deremot kraftigt understöd hos Preussen. Dess konung Fredrik
Wilhelm III var ingalunda, såsom Alexander och Metternich,
en af kongressens mest lysande stjernor. Allvarlig och sluten,
drog han sig så mycket som möjligt undan från festernas vimmel
och längtade hem till det lugna, patriarkaliska lifvet på sitt
slott. I Wien hade han emellertid vigtiga intressen att bevaka
och slöt sig dervid nära intill sin vapenbroder, kejsar Alexander,
med hvilken han ingått ett vänskapsförbund, som skulle vara
lifvet igenom. De pröfningar hans land nyss genomgått under
de förnedringens år, som följde på freden i Tilsit, och än mer
de stora händelserna 1813, då Preussen efter Napoleons
nederlag i Ryssland med hänförelse rest sig för att afskaka sina
fjättrar, hade till fyllest öfvertygat Fredrik Wilhelm om
nödvändigheten att ega ett fast stöd hos den m äg ti ge grannen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
