Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sverige på kongressen i Wien 1814—1815 af Ernst Carlson - Kongressens allmänna karaktär, dess förnämsta personligheter och dess arbetssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
ERNST CARLSON.
andra en lustfärd, den tredje en hoffest, den fjerde en stor
militärrevy, den femte ett jagtparti, der villebråd dödades i
tusental o. s. v. Så fortgick det i oändlighet. Det var som om
den förnäma verlden, som förut under en tid af oro och
blodsutgjutelser måst mer eller mindre försaka det högre
sällskapslifvet^ njutningar, här stämt möte för att grundligt taga sin
skada igen. Det glada lifvet i Wien blef ett allmänt talämne.
Ställningen der tycktes sammanfattad i den gamle fältmarskalken
de Ligne’s allbekanta ordstäf, som denna tid gjorde sin rund
genom den europeiska pressen: Le Congrès danse, mais ne
marche pas J).
3.
Under denna lekande yta, som var allt hvad utanför
stående betraktare kunde uppfatta af kongressen, dolde sig dock
allvarliga tilldragelser af största vigt. Medan tidningarne endast
med prunkande festbeskrifningar kunde trösta de otåliga folken,
som väntade att se sitt öde afgjordt, medan i Wien allt syntes
gå så obekymradt och gladt till, voro i sjelfva verket
diplomaterna snart inbegripna i häftiga tvister.
Dessa började redan i de förberedande frågorna om
kongressens sammansättning och om dess arbetsordning. Man hade
nämligen varit nog oförsigtig att ej på förhand utarbeta några
bestämda föreskrifter härutinnan. Ej blott de magter som
undertecknat Parisfreden, utan hela Europa hade skickat fullmägtige
till kongressen. Nästan alla stater hade der något intresse att
bevaka. Frågan var nu: skulle hela denna svärm af ministrar
tillåtas deltaga i kongressens förhandlingar? Hvilka ämnen skulle
der förekomma och i hvilken ordning skulle de företagas?
Allt detta var ännu alldeles oklart, då sändebuden anlände
till Wien i medlet af September 1814. Englands, Österrikes,
Preussens och Rysslands ministrar, d. v. s. ombuden för de fyra
stormagter, som gått i spetsen för striden mot Napoleon och
som på grund af Parisfreden 2) ansågo sig hafva rätt att afgöra
formen för kongressens sammansättning och verksamhet, började
’) Metternich har t. o. m. sjelf i sina memoarer ansett nödigt att taga till
orda mot den beskyllning, som deri kunde ligga. I, 204.
2) I:a hemliga art. D’Angeberg, Bibliothèque des archives diplomatiques.
lie Congrès de Vienne, 170.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
