Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sverige på kongressen i Wien 1814—1815 af Ernst Carlson - De allmänna dragen af de stora, europeiska frågorna och Sveriges ställning till desamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE PÅ KONGRESSEN I Wi EN.
97
kunde utöfva sin gamla trollmagt, kände man sig ej trygg.
Oaktadt de underrättelser, som inlupo från Frankrike, i början ej
voro af oroande beskaffenhet, betraktades dock kriget från första
stunden som oundvikligt. De främmande suveränerna öfverlade
dagligen med hvarandra i frågan. En kommission, bestående af
stormagternas mest framstående generaler, sammanträdde för att
uppgöra planen för det blifvande fälttåget, och en närmare
förening emellan magterna förbereddes. Den 25 Mars förnyades
mellan England, Österrike, Ryssland och Preussen det förbund1),
som de föregående år ingått i Chaumont. Hvar och en af de
fyra magterna åtog sig att i händelse af behof uppsätta en här
af 150,000 man, och gemensamt erbjödo de sitt biträde åt
konungen af Frankrike eller hvilken annan magt som blefve
angripen af Napoleon.
Först några dagar efter detta förbunds ingående kände man
i Wien2) den hastiga utveckling händelserna tagit i Frankrike:
härens fullständiga affall, det bourbonska hofvets flykt och
Napoleons intåg i Paris. Dessa underrättelser väckte harm, men ingen
nedslagenhet i sinnena. De endast tycktes visa, att de redan
vidtagna kraftåtgärderna varit berättigade, och eggade att ytterligare
fortgå i samma rigtning. Metternich kungjorde i de åtta
magternas komité förbundet af den 25 Mars och föredrog derjemte
en not af de fyra stormagterna, hvari öfriga ledamöter af
komitén uppmanades att biträda detsamma. Medan de andra
ministrarne antingen genast biträdde eller togo förslaget »ad
referendum», lät Löwenhielm, som visserligen hos regeringen begärt
instruktioner för sitt förhållande gent emot Napoleon 3), men
ännu ej hunnit erhålla sådana, såsom svar härå till protokollet
anteckna, det han genom att underskrifva deklarationen af den
13 Mars redan haft tillfälle att betyga sitt hofs tänkesätt;
Europas magter kunde ej betvifla, att dessa alltid skulle
förblifva desamma; men hvad inbjudningen att biträda det nu
föreslagna förbundet beträffade, skulle han hasta att derom
underrätta sin regering, i förhoppning att ofördröjligen blifva i stånd
att tillkännagifva dess afsigter. Samma svar upprepade han för
bättre eftertrycks skull i en not till de fyra stormagternas
ministrar 4).
*) Tryckt lios D’Angeberg, 971 o. f.
2) Talleyrands och Löwenhielm s skrifvelser den 29 Mars 1815.
3) Löwenhielms depescher den 18 och 22 Mars.
4) Löwenhielms depesch den 30 Mars.
Hist. Tidskrift 1883. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
