Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sverige på kongressen i Wien 1814—1815 af Ernst Carlson - De svenska frågor, som i Wien blefvo föremål för underhandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE PÅ KONGRESSEN I Wi EN.
111
afsatta svenska konungafamiljens försök att i Wien under en
eller annan form göra sina anspråk gällande.
Gustaf IV Adolf hade väl efter sin afsättning betett sig
alt för besynnerligt för att vidare kunna påräkna magternas
deltagande. Han vistades vid denna tid dels i Schweiz och dels i
Triest, helt och hållet upptagen af sin fantastiska plan att i
spetsen för ett sällskap äfventyrare, som han kallade »de svarta
riddarne», företaga en vallfärd till den heliga grafven *). Då
detta företag i följd af sultanens vägran att bevilja de nya
korsfararne pass och kanske ännu mer i följd af penningeförlägenhet
blef om intet, fann han sig vid Napoleons återkomst oförhindrad
att hos den engelska regeringen begära .Elba, som då blifvit
ledigt, äfvensom tillåtelse att begifva sig till Wellingtons
hög-qvarter i Belgien för att deltaga i krigsrörelserna, framställningar,
som den engelska ministern i Schweiz, M:r Canning, var nog
artig att lofva meddela sin regering, ehuru han ej gaf någon
förhoppning om deras bifallande 2).
Kunde altså sympatierna för den afsatte konungen i följd
af hans eget sätt att uppträda ej vara särdeles starka, så hyste
deremot många af legitimitetsgrundsatsens anhängare ett lifligt
intresse för hans son, den unge prins Gustaf. Redan kort efter
sin ankomst till Wien hade Löwenhielm hört omtalas, att några
åtgärder påtänktes till dennes förmån; men både Nesselrode och
Castlereagh förnekade att så vore fallet3). Något senare erfor
han dock genom kejsar Alexander sjelf, det man föreslagit honom
att slita tvisten om staden Krakau, som denna tid var ett mål
för så många olika önskningar, genom att upplåta den åt prins
Gustaf såsom ersättning för hans mistade arfsrätt till svenska
kronan. Men detta förslag gillades ej af kejsaren, som i stället
önskade skaffa prinsen ett tyskt furstendöme. Han ville dock
ej taga något vidare steg i denna rigtning utan att ha erhållit del
af den svenska regeringens tankar och denna visade sig
ingalunda benägen för kejsarens plan att i Tyskland skaffa prins
Gustaf ersättning. Ville kejsaren göra detta i något hörn af
sitt eget stora rike, så hade man ej något deremot, endast det
skedde så långt från Sveriges gränser som möjligt. I Tyskland
1) Löwenhielms depesch den 15 Februari 1815.
2) Baron Stjerneld till Engeström den 48 Maj 1815. Kgl. Biblioteket.
3) Löwenhielms depesch den 19 Oktober 1814.
4) Löwenhielms depesch den 30 November 1815.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
