Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sverige på kongressen i Wien 1814—1815 af Ernst Carlson - De svenska frågor, som i Wien blefvo föremål för underhandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
ERNST CARLSON.
tidigt beviljade. En annan, ej mindre vigtig fördel var, att
Danmark tvangs att formligen afstå alla de anspråk, som kunde
grundas på den dittils högst ofullständigt verkstälda Kielfreden,
hvilken först genom fördraget med Preussen kan anses ha
vunnit sin fulla bekräftelse.
Mot dessa fördelar afstod Sverige till Preussen sina anspråk på
svenska Pommern med Stralsunds fästning och ön Rügen, anspråk,
som dock voro tvifvel underkastade och som endast voro
berättigade i den mån det norska upproret kunde anses ha rubbat
Kielfredens bestämmelser. Då altså besittningsrätten till landet var
minst sagdt tvistig, måste det betraktas som ett särdeles
lyckligt resultat af den förda underhandlingen, att Sverige för
af-sägelsen af så beskaffade anspråk kunde betinga sig en betydlig
ersättning 1). En vigtig omständighet härvid var, att Sverige
ännu ej lemnat Pommern ur sina händer och att Preussen var
särdeles angeläget att komma i snar besittning deraf. Det fick
•derför dyrt betala landet genom en dubbel öfverenskommelse,
både med den ståt, som enligt den allmänna meningen hade de
bästa anspråken derpå, och den, som var innehafvare deraf2).
Fördraget mellan Sverige och Preussen skulle ytterligare
bekräftas derigenom, att Ryssland och England inbjödos att
biträda detsamma3). Grefve Rasumovskij undertecknade genast
såsom ombud för kejsaren; och lörd Clancarty, som betygade
sin glädje att se tvisten om Pommern afslutad, om också, på
ett helt annat sätt än det han sträfvat för, lofvade att genom
en särskild kurir söka inhemta sin regerings bifall. Ett försök,
som gjordes att få fördraget intaget i kongressens slutakt för
ntt gifva detsamma större helgd afvisades deremot på det
bestämdaste af Löwenhielm4), som enligt regeringens föreskrift
’) Den svenska regeringen, som offentligen uppträdde med ïiôga
ersättningsanspråk på Pommern, var också i hemlighet beredd på att få nedpruta dem högst
betydligt. General Camps, som af regeringen utsändes till Berlin för ätt, om
Preussen dertill vore benäget, der afsluta den i Wien inledda underhandlingen,
var nemligen bemyndigad att sänka anspråken för Pommern ända till 2 millioner
rdr pr. cour. förutom en ersättningssumma åt de pommerska donatärerna. Han
egde till och med att, med eller utan ersättning, afstå Sveriges återköpsrätt till
Wismar, om detta kunde lätta underhandlingen. Camps instruktion den 21 Maj
1815. Kabinettsarkivet. %
2) Löwenhielm uttalar sin öfvertygelse att Preussen betalat Pommern långt
mer än detta någonsin kan rendera och att Sverige aldrig dragit en inkomst
•deraf, som kunde motsvara räntan af det nu erhållna kapitalet.
3) Art. XVII.
4) Jfr Bil. N:o 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
