Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Mazepa och Karl XII af N. Kostomarov. Öfversättning från ryskan af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
MAZEPA OCH ’KARL XII.
147
i midten af Maj 1707 till honom sagt: »Jag har bekommit
säkra underrättelser om att svenske konungen ernår tåga till
Moskva och tillsätta en ny tsar och konung Stanislaus skall
tåga till Kiev med polska trupper och en svensk afdelning under
general Rehnsköld. Jag har af tsaren begärt trupper för att
skydda Kiev och Ukraina, men han har vägrat, hvarföre vi
måste mot vår vilja si ata oss till Stanislaus». I en annan punkt
visste han berätta huru jesuiten Zalenskij förklarat för kosakerne,
att svenske konungens härnadståg icke gälde dem, utan Moskva.
Tortyr förmådde Iskra att återtaga sina anklagelser och tills
vidare fick Mazepa obehindradt drifva sitt spel.
Bland Mazepas närmaste omgifning fans ingen annan än
generalsekreteraren Orlik, som hade reda på hans innersta
tankar. Af egen erfarenhet från sin vistelse hos Samojlovitj visste
Mazepa, huru lätt en förtrogen kunde störta hetmanen och han
fruktade Orlik. En dag sade han till honom: »Låt se att du
är mig trogen; du vet hvad da har mig att tacka för. Ingen
skall skilja oss åt. Du är fattig, jag är rik och Moskva slukar
mynt. Mig skall intet hända, men du kan störtas i olycka.»
Mazepas misstankar mot Orlik voro ej ogrundade. Denne
hyste planer, såsom han sjelf sedan erkänt, att förråda
hetmanen, men han öfvervann frestelsen; hans samvete förbjöd honom
att svika den trohet han var skyldig sin herre och välgörare, redan
då han ännu var en främling för tsaren, hvilken han icke ens
sedermera någonsin svurit trohetsed. Då Iskra och andre, hvilka
anklagat Mazepa, undkommit dennes hämnd, började Mazepa
blifva orolig och ångra sig. För någon tid, åtminstone under
förra hälften af år 1708, afbrötos hans förbindelser med tsarens
fiender. Det var ej underligt att hetmanen blef missnöjd med
dem, med hvilka han trädt i förbund, då det blef honom bekant
att bland polakarne utspridt sig ryktet om att han ernade
öfvergå till svenska sidan. Ryktet härledde sig från Stanislaus
sjelf och hans egen ordhållighet sattes derigenom i tvifvel.
Mazepas ånger växte ännu mera, då han erhöll af tsaren och af
Golovkin försäkringar om att ingen tro sattes till förtalet mot
honom, men å andra sidan märkte han hos sin egen omgifning
och bland de äldsta en viss lutning åt samma håll; detta
lättade hans samvete. Han hade icke ännu förtrott sig åt någon
annan än åt Orlik, inen intendenten Lomikovskij samt öfverstarne
Gorlenko, Apostol och Zelenskij hade börjat med honom samtala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
