Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
205 JOHAN ADOLPH CLODTS ANTECKNINGAR.
den tidrymd. Johan Adolph Clodts anteckningar omfatta, ännu
tvenne andra finnas: Rutger von Aschebergs och Nils Bielkes. Alla
tre ha det gemensamt, att de ej äro författade på svenska : Godt
och Ascheberg lia begge skrifvit på sitt modersmål, tyska, och
Nils Bielke på franska. Ingendera har blifvit tryckt, säkerligen
just på grund häraf 1). Författarne ha det gemensamt, att de
alla äro i första ledet framträdande män, män af svärdet ännu
mera än af pennan. Ej i bredd med de båda andra står Godt,
men han är, äfven han, en af Sveriges tappre krigare med ännu
större anspråk på en plats i dess historia än bland dess
historieskrifvare. Det är kanske här stället att nämna några ord om honom.
Johan Adolph Clodt von Jürgensburg, herre till Peut,
Festen och Leholep, svensk baron Godt, stammade ur en af Livlands
förnämsta adelsslägten som tidigt anslutit sig till Sverige2).
Farfadren Jost Clodt, som gått i svensk krigstjenst, — 1611
äfven häradshöfding i Vaxala härad i Upland — blef 1616
öfverste fältvaktmästare. Han stupade 1621 under Rigas
belägring såsom öfverste för en infanteribrigad, träffad af en
kanonkula vid Gustaf II Adolfs sida. Den son, som han i sitt
gifte med friherrinnan Elisabeth Ungern-Sternberg efterlemnade,
trädde, när lian tog värjan, i drottning Christinas lifvakt, blef
1648 v. landshöfding i Abo och 1649 slottshauptman på Riga
slott samt 1663 landtråd i Estland: det var Gustaf Adolph
*) Med Rutger v. Aschebergs anteckningar är dock förhållandet, att Sven
Lagerbring i sin bok, Rutger v. Aschebergs lefverne, fullständigt meddelat hela
innehållet, ja, egentliga planen för detta arbete är att i svensk berättelse öfverföra Asche
bergs tyska text. Den samvetsgranne historieskrifvaren ansåg sig på detta sätt
bäst utföra det uppdrag han erhållit af Aschebergs dotter, grefvinnan Margareta
Ascheberg ßarnekow, att utgifva en minnesteckning öfver fadren. Sjelf yttrar
Lagerbring (Aschebergs lefverne, s. 1): »Jag gör mig det hopp att sjelfva
beskrifningen med nöje genomläses, emedan den är tagen till största delen
af framlidne fältmarskalkens egen dagbok. — Denne journal eller dagbok finner
läsaren här alldeles inryckt. Någre tillökningar äro här och der bifogade och
skall framdeles visas hvarutur de äro tagne. — Ett åsyna vittne anser alltid
en ting med andra ögon än den, som måste rätta sig efter andras berättelse,
och den som icke allenast varit åskådare, utan ock tagit värkelig del uti en saks
utförande har i många mål en utförligare underrättelse, än den som på annat
sätt skaffat sig kunskap derom».
2) Slägten Clodt, introducerad på Riddarhuset i Riga bland de
härmästerliga slägterna under n:o 16 och 53, hör ej till Livlands äldsta familjer. Den
invandrade till Östersjölanden från Vestfalen i början af 16:de århundradet.
Sedan Jost Clodt, hertig Gotthard Kettlers kansler, köpt slottet Jürgensburg i
Livland, antog den namnet Clodt von Jürgensburg. Den blef 1566 naturaliserad i
Polen och. intogs 1719 på svenska riddarhuset. Slägten har der sedan mer
än ett århundrade förlorat säte och stämma, men fortlefver i Livland. Den
berömde bildhuggaren baron Clodt var af denna slägt och en ättling till
anteck-ningarnes författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
