Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
JOHAN ADOLPH CLODTS ANTECKNINGAR.
hos honom på Wisingsborg; sjelf hade han några veckor i
förväg begifvit sig ned till detta sitt grefskap. Svårt är att
förtälja med hvad fröjde- och hedersbetygelser vi här blefvo af
honom emottagne, ty om Hans Majestät sjelf hade visat nåden
att bjuda oss, ingen större »magnificence und despence» hade
kunnat läggas i dagen än den som här blef »von diesem gar
gnädigen Herren uns tesmoigniret».
»Innan vi nådde fram till sjelfva slottet, der riksdrotset
inväntade mina föräldrar — det ligger, en präktig byggnad på
Wisingsö, som är en herlig ö i den stora sjön Vettern, hvilken
skiljer Vestergötland från Östergötland och Småland — hade vi
på alla inom grefskapet belägna gods och gästgifvaregårdar, som
vi passerade, under några dagars tid blifvit emottagna »mit
grösster submission» samt öfverflödigt trakterade utan att få
erlägga någon betalning derför. Vid ankomsten till Grenna,
grefve Brahes stad, hade det goda borgerskapet der ställt sig i
gevär, och vi blefvo »mit möglichster sollennität nach ihren
vermögen und tiefsten respect beneventiret». Följande dag
anlände ett stort antal båtar, på hvilka befunno sig ombord
grefskapets förnämste betjente jemte några trumpetare; det fartyg,
som skulle föra oss gäster till ön, var beklädt med rödt tyg och
siradt med många blå och hvita flaggor; de öfriga beledsagade
oss ända fram till ön och slottet, och vid annalkandet hörde vi
välkomsthelsning ljuda från på vallen uppställda trumpetare och
pukslagare. Ej ringa blef här vår bestörtning, när vid
landstigningen vi bemärkte, att den högbemälte herren med sin fru
grefvinna och hela sitt hof hade kommit oss till möte utanför
slottsporten och der inväntade oss. I trots af sin vanliga
opass-lighet — han stödde sig på två kammartjenare vid gåendet —
och oaktadt alla mina föräldrars böner beledsagade han dem
till fots, enär på denna sida kaross ej kunde användas. Då
trädgården passerades, funno vi två kompanier der uppställda i
parad, klädde i blå uniform, fodrad med hvitt; när vi bestego
trappan, lossade de en dubbel muskötsalva. Oupphörligt hade
under tiden, alltifrån landstigningen talrika kanoner dånat från
vallarne och öfverallt hade visats tecken af allt slags
hedersbevisning, intill dess mina föräldrar, som genom öfvermåttet kände
sig helt confunderade, af bemälta höga personer infördes och
ledsagades i för dem bestämda med sköna tapeter möblerade
och i alla afseenden rikt utstyrda gemak. Der lemnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
