Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
JOHAN ADOLPH CLODTS ANTECKNINGAR.
kastade på höjden af Gotland fartyget först mot den livländska
kusten och sedan upp mot finska skären. Först efter 6 dagars
oupphörlig lifsfara kom han i säkerhet i Ljusala klipphamn.
Af den i Östersjön kryssande schoutbynachten baron Gustaf
Sparre erhöll han vid Hangö udde nyheten om slaget vid
Fehrbellin och svenska härens återtåg inom pommerska gränsen samt
Danmarks krigsförklaring. Danska kapare gjorde redan hafvet
osäkert och Carl XI tänkte, så si^art kröningen var öfver, i
egen person, föra den i sjelfva Sverige stående hären mot sin
danske fiende. Allt detta föranledde Clodt att begifva sig till
Stockholm och erbjuda konungen sin personliga tjenst i stället
för att förfoga sig till pommerska armeen. Har blef här af
konungen emottagen med stor nåd och, som han säger, framför
flera unga grefvar och förnäma herrars söner, anvisad plats som
fänrik vid lifgardet på dåvarande kaptenen, sedan fältmarskalken
Jacob Johan Hastfehrs compagnie. Han deltog såsom sådan i
kröningshögtidligheterna i Upsala d. 25 Oktober s. å., följde
derifrån konungen till Dalarön, der han såg stora flottans affärd
under riksamiralen Stenbocks befäl samt afgick derefter till
Ve-nersborg, hvarifrån konungen i egen person följde den norske
ståthållaren Gyldenlöve^ rörelser.
Under hela denna vinter stod han i ständig beröring med
Carl XI ; han hade frihet att alla dagar och stunder göra honom
sin uppvaktning. Han uttalar sin beundran öfver den
»magnani-mitet und unvergleichliche constance», som konungen röjde. Af
intet bland de många olycksbuden, säger han, hvarken af den
stora flottans olyckliga expedition eller af den ena pommerska
och bremenska fästningens fall efter den andra blef han
»esbran-liret, weilen er alles zu redressiren auf die gnade Gottes und
seiner ungemeinen heldenmuth bauete».
Först fram emot våren 1676 lemnade Carl XI Venersborg,
der hans närvaro hindrat Gyldenlöves planer på Sverige och
tvingat denne att åter draga sig inom norska gränsen. Sjelf
begaf sig konungen med gardeskompanierna till Göteborg, medan
de öfriga trupperna qvarlemnades för att hindra ett nytt
inträngande af fienden. Från Göteborg gjorde han kort derefter en
resa till Stockholm i vigtiga regeringsärenden. Gardet erhöll då
på samtliga officerarnes anhållan tillstånd att i konungens
frånvaro bestrida garnisonstjenst inom fästningen, för att dymedelst
göra sig så mycket mera skicklige till hans tjenst, en sak som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
