Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull - Clodts berättelse om kriget i Skåne 1676 före slaget vid Halmstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■H
FORE SLAGET VID HALMSTAD. 281
och sjelf dragit sig inom fästningens vallar. Fienden ryckte in
i staden och gjorde sig i ordning att begynna en formlig
belägring af fästningen. Generalmajor Dunkam hade också med
5000 man afmarscherat för att blockera Halmstads fästning.
Den infödda befolkningens rätta sinnelag hade i bredd härmed
visat sig i öppen dag. Alla skogar voro redan uppfylda af
farliga snapphanar och stråtröfvare; under nyuppfunna grymheter
massakrerades på det jämmerligaste sätt alla af armeen, som
hade olyckan att falla i deras händer. Dessa grymheter
fortsattes sedan så länge kriget varade, oaktadt konungen upprepade
gånger lät utgå pardonplakat för att blidka dessa onda och
gudförgätna menniskor och han äfven, då pardonplakaten ej
gjorde verkan, lät anställa de aldra hårdaste exekutioner på de
med lifvet gripna. Ingenting halp; tvärtom förbittrades blott
stämningen alltmera och dref till de mest förtviflade företag,
hvaraf den svenska hären led icke ringa skada och förlust.
Till dessa nyheter om Danmarks framgångar i Skåne kommo
nu också de ledsammaste tidningar från Pommern och Bremen.
Kurfursten af Brandenburg bemäktigade sig den ena fästningen
efter den andra; den svenska armeen befann sig i sådant tillstånd,
att den ej kunde förhindra det. Ringa blef ej heller förvåningen
öfver kommendanten och öfversten Lindeberg, som utan nödtvång
uppgaf det nästan ointagliga citadellet i Landskrona, så snart
öfverstelöjtnanten Arend Dietr. von Metstack stupat, en man,
hvilken för sin synnerliga tapperhet och sitt goda uppförande i allo
väckt äfven fiendens erkännande. I kapitulationen hade Lindeberg
ej bättre sörjt för besättningen än att den blef transporterad till
Riga i Livland, i följd hvaraf större delen af manskapet omkom
och de öfverlefvande ej förrän följande året kunde åtorvända
till armeen. I hufvudqvarteret Ljungby blef också sedan process
anstäld mot kommendanten Lindeberg och han till döden dömd
samt der afrättad.
Men under allt detta satte vår konung sin förtröstan till
den allsmäktige Guden och till sitt eget orubbliga hjeltemod
samt beslöt att, utan att längre afvakta de från Sverige
an-ryckande trupperna, hämnas, de förluster han lidit. Ju förr dess
heldre ville han skrida till verket och uppbröt derför från
Christianstad, sedan han der qvarlemnat öfverste Ufvenklo med tillräcklig
besättning. Marschen stäldes öfver Vexiö på Halmstad för att
undsätta denna fästning, hvilken redan af fienden blockerades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
