Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull - Relation om slaget vid Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKE SLAGET VID LUND.
299
detta kommer, kunna lära känna de verkliga och sanna
omständigheterna; och åberopar jag mig härvid på alla ännu
lefvandes vittnesbörd, som bevistat detta ryktbara fältslag, att min
berättelse i alla stycken är sannfärdig och utan falskhet.
Så snart H. Kgl. M:t, vår högstsalig glorvördigste konung,
såsom förut blifvit omtaladt, stött till armeen med sitt
kavalleriregemente, visade han en brinnande otålighet att sammandrabba
med fienden. Denne hade nu stått i hans åsyn under mer än
tre veckor, och hans önskan, så full af hjeltemod, tycktes också
blifva gynnad genom en just i de dagarne infallande stark
köld, hvilken belade ån, som skilde de begge härarne från
hvarandra, med ett så starkt istäcke, att Kgl. M:t, fastän isen ej
legat mer än två till tre dagar, beslöt att föra hela armeen
öfver denna svaga brygga. Den 3 december utdelades derför,
då parolen gafs, order att vid ordinarie bönestunden på aftonen
(hvilken lika litet någonsin ur akt läts som bönen på morgonen)
den högste Guden skulle på det innerligaste anropas om bistånd
och att, så snart månen gått ned, hvarje kår skulle uppstäld i
full slagordning utrycka framför sitt lägerstånd, färdig till
uppbrott for att gå emot fienden. Detta hann ej förr blifva
verkstäldt, än vi sågo vår unge Mars, full af fröjd och lust, komma till
hvar och en sqvadron och bataljon särskildt, och hörde honom med
den honom egna vältaligheten uppmuntra dem alla. Det vittnade
ej mindre om han sfasta förtroende till Herran, än om en underbar
heroisk frimodighet, och gjorde så väl den simple soldaten som
officerarne så förvissade om segren, som om de redan hade den
vunnit. Härvid bör ej heller förbigås, att Ii. Kgl. M:t, medan
han på detta vinnande sätt uppmuntrade äfven de mest
räddhågade, också behagade utställa order om sättet hvarpå och
huru många leder högt kårerna skulle bildas. Han utgaf dessa
först till kavalleriet och derefter till infanteriet, görande början
med första bataljonen af kgl. gardet, hvilken hade poste
d’honneur på högra flygeln; jag åtnjöt dervid äran att blifva
förordnad föra äldste kaptenen Reinhold Rehbinders kompani, då
denne beordrats föra tredje bataljonen. Den befallning som af
Kgl. M:t gafs var, att vi skulle uppställa oss 3 led högt och
gå mot fienden intill 80 stegs afstånd ; första ledet skulle då
af-iossa en grof gevärssalfva och så efter hvarandra det andra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
