Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull - Relation om slaget vid Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKE SLAGET VID LUND.
303
felt och general Ascheberg, som begge följde konungen öfverallt,
för att understödja sin hjelte i alla hans företag, förde öfriga
sqvadroner, både dragoner och kavalleri, af högra flygeln (hvars
första linie eller träffen anfördes af generallöjtnanten baron Otto
Wilhelm von Fersen och andra linie eller reserv af
generalmajoren grefve Wittenberg), med god hållning emot fiendens
venstra flygel, hvilken anryckte emot dem, och de fortsatte
liksom konungen med särdeles mandom och tapperhet fäktningen
med denna flygel, intill dess fienden till slut måste vika för en
så ungdomlig hjeltes beundransvärda bragd, för en djerfhet hvars
make aldrig hos ett krönt hufvud tillförne varit spord och en
käckhet och behjertenhet värd att förundra sig öfver. Vår store
konung hade i stridens faror utsatt sin egen dyrbara person,
förande sjelf sqvadronerna, än den ena än den andra, der elden
och motståndet förnummos vara häftigast, så att alla dess trogna
undersåtar, der närvarande, ofta dödsbleka och stela af fasa det
ansågo. Men med lösa tyglar flydde fienden emot sitt förra
läger, i hopp att uppnå Helsingborg och dermed också finna en
obehindrad väg öfver Sundet till Sjælland.
Det var dock blott det ringaste antalet, som jemte sin
konung — hvilken i egen hög person befann sig på denna flygel —
uppnådde detta mål, ty endast de första funno jemte honom
medel i en större försigtighet än de efterföljande att lyckligen
komma öfver den is, som vi föregående natt passerat. De
öfriga, hvilka hack i häl eftersattes af vår konung med den
största och bäst beridna delen af den segrande högra flygeln,
blefvo, sedan II. M:t öfverlemnat åt öfverstarne B årån of,
Güntersberg och grefve Carlsson angreppet på dem af denna fiendtliga
flygel, som ännu höllo stånd, hvarje gång de försökte åter sätta
sig till motvärn upprifna och undergingo ett så sorgligt öde, att
de varit vida lyckligare att skatta, om de med sina kroppar
betäckt valplatsen såsom deras förbleknade kamrater: dessa
olyckliga störtade nämligen under sin flykt, nästan alla i en
klump, med så stor häftighet och trängsel på den nyss tillfrusna
åns ännu svaga is, att denna ej förmådde bära en så stor tyngd,
utan brast under dem. Följande dag hade också att framvisa
en sällsam jämmerfull syn, ty ur den då åter tillfrusna
strömmen sågs än en half menniskokropp, än ett hufvud, än en arm
och än ett ben sticka upp öfver ytan mellan döda hästar och
andra föremål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
