Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Wallenstein och hans förbindelser med svenskarne af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det trettioåriga krigets historieskrifvare Chemnitz i spetsen, de
senare med Richelieu sjelf, båda gåfvo i det hela taget den
mildaste tydning åt hans förhållande till sin herre; å den andra
de kejserlige, representerade af de strax efter hans död utgifna
officiella statsskrifterna och längre fram af Ferdinand II:s
historieskrifvare, Khevenhiller. Såväl Chemnitz som Khevenhiller
hade särdeles goda källor till sitt förfogande, den förre Oxenstiernas
rika samlingar och upplysningar, den senare, sjelf en af kejsarens
förtrogna rådgifvare, utom tillgången till det kejserliga arkivet,
sin egen personliga kännedom om personer och förhållanden.
Tillsammans meddela de så många detaljer att efterverldens
uppgift till en god del har bestått uti att undersöka deras källor
och uppgifternas på dem beroende trovärdighet, ehuru i detta
hänseende långt ifrån alt blifvit gjordt, som vore önskvärdt. —
Italienaren Gualdo Priorato gjorde i sin år 1643 utgifna
lefnadsteckning det bästa af sin hjelte, men stil och affattning göra
att för frågan om Wallensteins skuld just ingenting är att vinna
ur denna skrift och dess deklamationer. Äfven bland
Wallensteins egna landsmän funnos redan tidigt varma försvarare,
ehuru deras skrifter först i senare tid blifvit föremål för någon
större uppmärksamhet[1]. På Khevenhillers, Chemnitz och
Prioratos arbeten lefde man hufvudsakligen i fråga om Wallenstein
ända till slutet af adertonde århundradet.
Först då framträdde en ny större biografi (utaf Herchenhahn),
åtminstone i någon mån grundad på sjelfständiga studier,
ehuru längesedan gjord öfverflödig af senare arbeten och för
öfrigt slutande med slaget vid Lützen. Vid den tiden drog ock
nürnbergaren Murr genom sina omtryck af ett par efter
Wallensteins mord utgifna anklagelseskrifter, kända under namnen
»Ausführlicher und gründlicher bericht» och »Perduellionis
Chaos» (1790), liksom genom publikationen af andra aktstycken,
särskildt böhmaren Raschins ryktbara relation om Wallensteins
förbindelser med svenskarne (1806), som jag längre ned skall
beröra, uppmärksamheten på sjelfva källorna till historien om
hans sista år. Samtidigt med den tidigare af Murrs
publikationer utgaf Schiller sin »Trettioåriga krigets historia» och några
år derefter gjorde han genom sina tre ryktbara skådespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
