Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Wallenstein och hans förbindelser med svenskarne af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liflig uppfattning kan man ej frånkänna förf. Ännu sid. 284
är han endast frestad att hålla brefven för oäkta; s. 517 är
hans åsigt derom »schon eine viel entschiedenere» och äfven
detta är blott ett genomgångsstadium. Om Wallensteins
förbindelser med Gustaf Adolf sjelf kan hans åsigt sammanfattas i
orden: »före den 25 febr. 1634 (Wallensteins dödsdag) talas
ingenstädes om förhandlingar mellan Friedland och Gustaf Adolf.»
Vägen till detta påstående går öfver två eller tre för oäkta
förklarade aktstycken: med hvad rätt skola vi snart se. Så
mycket om den ena serien af anklagelserna mot Wallenstein.
I afseende på den andra, de genom grefve Kinsky ledda
underhandlingarna med Frankrike, blir slutet af hans forskningar:
»am ende wird man sogar mit der möglichkeit zu rechnen haben,
dass der Kinsky eine mystische person gewesen sei», en tanke,
som han funnit nog vigtig för att vidare utveckla. Med alt
detta har hr S. många vigtiga upplysningar och aktstycken att
meddela; med det djupa intresse han har för sitt ämne kan ban
ej undgå att påpeka synpunkter, som förtjena uppmärksamhet,
beriktiga gjorda misstag och sålunda i många fall verkligen
gagna forskningen.
Hr Schebeks andra arbete, »Kinsky und Feuquières»,
öfverträffar i djerfhet det första. Nyss gifna vink om Kinskys
personlighet upptager han här, och utvecklar på nära 200 sidor, med
en ifver värd sanningen och ej ett hugskott, denna idé, att den
Kinsky, som underhandlade med Frankrikes ambassadör uti
Dresden, ingenting annat är än en Slavatas utskickade, som
helt enkelt dragit Feuquières vid näsan! Med allt skäl fattas
förf. sjelf af häpnad öfver ett sådant anslag (s. 168) och på
goda grunder anser han sin »errungenschaft» för alldeles
»ausserordentlich». Han har äfven i andra punkter kommit till en
fastare åsigt. Oxenstiernas omtalade bref, i hvilket flera för
Slavata egendomliga idéer lära förekomma, anser han nu för
ett bestämdt falsarium, undrar blott, hur Chemnitz, »der
vermeintlich officiöse schwedische historiograph», kommit att
begagna sig deraf, och blir ohöflig mot dem, som våga tro på dessa
aktstyckens äkthet[1]. En tidigare beskickning (maj 1633) i
Wallensteins ärenden till den svenska rikskansleren är nu »eine
ausgesprochene unwahrheit», Thurns mycket omtalade förbindelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
