Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Wallenstein och hans förbindelser med svenskarne af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är den hr H. begagnat för sitt aftryck. Men de förväntningar
man gjort sig på innehållet blefvo i någon mån svikna. Den
lilla skriften innehåller till allra största delen ett försvar för
resningen i Böhmen 1618, blott några sidor äro egnade åt
händelserna 1633 och 1634 och dessa föga innehållsrika. Icke desto
mindre drager hr H. mycket stora slutsatser ur det lilla förf.
har att förmäla. Han finner t. ex. Schebeks antagande om en
falsk Kinsky bestyrkt af hvad Thurn här berättar om den
verkliga[1], liksom han i allmänhet visar sig vida bestämdare i sin
öfvertygelse om Wallensteins skuldlöshet och antager en ton,
som synes något hög. Han tyckes i det närmaste ha i
uppfattningen stält sig vid hr Schebeks sida; om det också är
närmare den historiska sanningen, är en annan fråga. — Skriften
visar i sjelfva verket ingenting annat än att den gamla grefven,
annars icke känd som tystlåten, för en gång verkligen kunde
tiga. Att det ej kom till någon uppgörelse af ena eller andra
slaget mellan honom och Wallenstein, är nog sant, men felet var
åtminstone icke Thurns. Hvad karakter åter förbindelserna hade
torde af det följande framgå.
Ser man pä de skiftningar i omdömena om Wallenstein och
hans verk, som under de sista femtio åren aflöst hvarandra —
från Förster till Hurter och åter tillbaka till Hallwich och
Schebek — kan man nästan ha skäl att känna sig skamsen å den
historiska kritikens vägnar. Att den visserligen icke alltid har
gripit saken an från den rätta ändan, måste erkännas, och det
ensidiga jägtandet efter bevis för eller emot får väl till en stor
del anses bära skulden derför[2]. Man har funnit ett par
aktstycken och har genast varit färdig med sin dom. Ett och annat
resultat har dock vunnits. En stor mängd, ofta synnerligt
intressanta akter har publicerats, fastän deras användning är
förenad med svårigheter, spridda som de äro i en massa ofta
svåråtkomliga skrifter. Hvar och en som träffat på ett bidrag
har skyndat att publicera det, vanligen med en längre eller
kortare kommentar. — I sina hufvuddrag framstår tämligen klar
karakteren af Wallenstein, den utmärkta fältherren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
