Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Wallenstein och hans förbindelser med svenskarne af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sida. Först i maj, sedan underrättelserna om Gustaf Adolfs
framgångar börjat väcka uppseende, kom det emellertid till ett
afgörande steg. Vid ett nytt besök hos Trzka d. 17 maj
uppmanade denne å Wallensteins vägnar Raschin att resa till grefve
Thurn, som han väl kände, och låta honom förstå att konungen
i Sverige, om han ville, lätt kunde bringa Wallenstein på sin
sida; han fick dock icke säga annat än att förslaget helt och
hållet utgått från Trzka. Raschin åtog sig uppdraget och
begaf sig i väg; han träffade Thurn i Berlin och framförde sitt
ärende. Thurn glömde, säger han, alt gammalt agg lian haft
anledning att hysa och reste med Raschin ut till konungen i
Spandau, hvarpå de meddelade Trzkas helsning. Konungen blef
i början ytterst förundrad, men åhörde i alla fall uppmärksamt
hvad man hade att andraga, frågade hvad Trzka var för en
person, om han vore förståndig och värd förtroende, och lät, efter
att i det fallet fått tillfredsställande underrättelser, muntligen
helsa honom, att han skulle försöka draga Wallenstein öfver
på konungens sida, och skulle konungen då göra allt hvad denne
begärde. Det var i början af juni månad[1]. Så långt Raschin.
Underhandlingarna hade uteslutande förts muntligen. Men något
senare, d. 17 (27) juni, skrifver Thurn, som redan i början af maj
jämte Joachim Transehe skickats såsom Gustaf Adolfs sändebud
till Berlin, till konungen: »mit herzlichen verlangen wart ich des
Raschin, so dies hochwichtig negotium in Böhem tractirt». Man
torde ha rätt att i dessa ord finna en bekräftelse utifrån, den
första kända, på relationen. Det var vid samma tid, som böhmiska
emigranter började samla sig kring sin forne ledare. Thurn
uppräknar bland dessa »redlige och ärlige män af adel» åtskilliga,
och tillägger att en annan böhmare, grefve Zdeslaus Herszan,
lofvat »att gripa E. M:t ståtligt under armarna». Det var,
enligt Thurn, blott fråga om understöd i penningar, och han
upplyser i sammanhang dermed, att Herszans fader på sin tid varit
den rikaste man i Böhmen, och att sonen af samma skäl hade
inflytande vid det kursachsiska hofvet, der han synes ha verkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
