Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Wallenstein och hans förbindelser med svenskarne af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kände hertigen af Friedland (»voro hos honom gratiosi») och äfven
förmådde mycket i hela landet, och yppade ett anslag de hade
att göra hertigen till Böhmens konung, visse, som det hette, att
de kunde förmå honom till brytning med kejsaren och att »taga
vid guldhatten». De ville nu höra residentens tankar om
möjligheten af Sveriges bistånd samt ett återupptagande å
rikskanslerens sida af de traktater Gustaf Adolf två år förut låtit
börja med Wallenstein. L. Nicolai låtsade, som han aldrig
hört talas om de hemliga underhandlingarna, men den
utskickade beropade sig på ett bref från Gustaf Adolf, som
Wallenstein nyligen visat honom, hvars innehåll han kunde anföra, och
talade äfven om det anbud konungen låtit göra genom grefve
Thurn. Den svenske residenten sade sig hvarken känna
rikskanslerens eller hans bundsförvandters mening och anförde två
betänkligheter: dels ovissheten om Wallenstein skulle gå in på
förslaget, dels osannolikheten att ständerna i Böhmen skulle
vilja ha till konung en person af lika börd med riddarskapets
flertal, af lägre än somliga. Men budbäraren kände Wallenstein
som så äregirig, att han skulle gå in på förslaget, blott han
såge att det kunde lyckas; de böhmiska ständerna åter insågo
att deras fäderneslands ruin endast härigenom kunde
förekommas; Wallenstein vore för öfrigt redan ryktbar nog och
befryndad med de förnämsta i landet; för öfrigt var han gammal och
barnlös, han skulle, såsom tämligen likgiltig för all religion,
lemna fullkomlig samvets- och religionsfrihet; han var jesuiternas
»spinna fiende» och slutligen ordhållig och trovärdig. Residenten,
som fann det hela menadt på fullt allvar och märkte från hvem
mannen var utskickad, gaf honom för sin enskilda del god
förhoppning och lofvade att taga saken ad referendum. Man kom
öfverens om att iakttaga största tystlåtenhet och skyndsamhet,
hvarefter den utskickade återvände till Prag. L. Nicolai aflade
kort derefter en fullständig redogörelse för förloppet inför
rikskansleren (se bil. 2).
Att budet ej direkte kommit från Wallenstein framgår ur
berättelsen. Man har sålunda ej någon formlig rätt att leda
dessa märkliga meddelanden tillbaka ända till honom. Å andra
sidan kom det dock från hans närmaste bekanta uti Prag, som
han sjelf visserligen redan hade lemnat, liksom Trzka[1]. Det
oaktadt vilja tankarne gerna stanna vid den Trzkaska kretsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
