Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Patkuls Ausgang af v. Jarochowsky, anm. af O. Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIV
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
ining voro ifriga befordrare af denna plan. Nu blef den fångne Arvid
Horn, hvilken vid denna tid stod så högt i Karls förtroende, en
vigtig personlighet vid saxiska hofvet. Han styrkte konung August i
dennes fredstankar och åtog sig att för dem bereda insteg hos sin
konung. För detta ändamål reste han tidt och ofta mellan Dresden
och Karl XILs högqvarter vid Ravicz.
Patkul, som på officiel väg intet kände om dessa förhandlingar,
fick först den 6 febr. 1705 genom en af konung Augusts
kabinettssekreterare veta, att fråga var om ingående af en partikularfred och
uppgifvande af alliansen med tsaren. På det högsta upprörd, skref
han följ ende dagen till August sin ödesdigra tänkeskrift, der han
allt för litet lade band på sitt onda lynne och allt för mycket
blottade sina syften 1). Med rätta säger förf., att denna skrift var »ett
slags ultimatum, hvari August och hans ministrar icke behandlades
stort bättre än hans efterträdare på polska tronen sedan blefvo
behandlade af Patkuls efterträdare». Följande dagen yrkade Patkul på
en konferens med de saxiska ministrarne, för att genom dem få
reda på »hela intrigen» (planen till separatfred). August, som nu i
sin ordning var hårdt ansatt, måste visa Patkul ett vänligt anlete och
efter bästa förmåga söka ställa honom till freds, medan han dock
framhärdade i sin föresats och underhöll sina förbindelser med Horn.
Patkul uppbjöd nu under mars månad alla intrigens krafter för att
få den Fürstenbergska ministèren störtad; men lyckades ej. »Patkuls
ställning försämras mer och mer», skref Jessen. Genom sin häftiga
Denkschrift af den 8 mars hade han icke blott röjt sina syften utan
ock på det djupaste förolämpat konung August sjelf, han hotade ock
denne genom sitt sträfvande att leda den om separatfreden förda
underhandlingen i bevis. August, som för ingen del ville mista de
ryska subsidierna, ännu mindre ådraga sig tsarens möjliga hämd,
var tvungen att hyckla och smila för Patkul, på samma gång han
sökte bereda dennes fall.
Tidigt nog anade Patkul det verkliga sammanhanget och
började så i alla riktningar de förtviflade manövrer, med hvilka han
ytterst synes åsyftat att draga sig sjelf helskinnad ur spektaklet. Nu
sökte han ifrigt få bevis på Augusts »förräderi» för att framlägga
det för tsaren, sålunda åvägabringa en brytning dem imellan och
förmå tsaren att genom afslutande af separatfred med Sverige
förekomma August. Omständigheterna hade således drifvit honom att
arbeta på deras söndring, hvilkas förening han så länge sökt hålla
vid makt. Han spelte nu högt spel med båda sina principaler,
hvilkas länge aftalade personliga sammanträffande för honom måste
blifva ödesdigert, hvarför han ock i det längsta sökte afböja det.
Tidigt såg han sig om efter räddning genom försök att utverka åt
sig amnesti från Sverige; det skulle ske genom att framställa sina
bemödanden att förmå tsaren till fred såsom en mot svenske
konungen visad tjenstaktighet, som ett hemligt bevakande af dennes
1) Jfr. o. Sjögrens j. r. Patkul, historisk karaktärsbild, s. 115—117.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
