Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Nyare historisk disputationslitteratur, anm. af E. Hildebrand och F. Westling - Karl XII:s krig i Norge 1716 af J. A. Lagermark - Heraldiska studier af Hans Hildebrand. I. Det svenska riksvapnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hildebrand, heraldiska studier.
Liir
göra för att lätta öfverskådligheten, än som skett. Men materialet
är samladt med synnerlig flit och bearbetadt med noggrannhet;
krigsrörelserna följas dag för dag och föga torde vara att tillägga i
afseende på det faktiska för en blifvande forskare.
JE7. Hildebrand och F. Westling.
Heraldiska studier af Hans Hildebrand. 1. Det svenska riksvapnet
98 ss. (Utgör nr 1 af Antiqvarisk tidskrift för Sverige. Sjunde
delen.) 1883, Stockholm.
Antiqvarisk tidskrift synes med denna årgång ha tagit steget
fullt ut för att blifva en tidskrift för kulturhistoria i allmänhet;
under namnet antiqvarisk i öflig mening ingår ej någon af de
artiklar som i detta halfband förekomma. På den tredje af dem ha
vi redan här ofvan fästat våra läsares uppmärksamhet *). I
förevarande heraldiska studier har deras förf. berört flera ämnen af
allmänt intresse och det är instruktivt att se hvilka frukter som
vinnas, då en strängare forskningsmetod tillämpas äfven på detta
område, der dilettantismen och okunnigheten dväljts gerna och
alltför länge.
Det är vid tre eller fyra särskilda punkter förf., efter en
inledande öfversigt af vapenbildernas uppkomst, utförligare dröjer: tre
kronor, vasavapnet, det s. k. riksvapnet och riddarordnarne. Vi
minnas alla ur historien, huru många strider som förts, huru mycket
blod som flutit för Sveriges tre kronor och denna att föra dem.
Det är ej tvifvel underkastadt att icke rätten härvid var på Sveriges
sida. Den tid frågan var en brännande politisk, egnades också
densamma grundliga forskningar — de utsträcktes ända till Eom — men
om resultatet än var riktigt, var bevisföringen ej lika tillfredsställande,
och det skäl, med hvilket man- till sist ville afskära ali vidare
diskussion, att, då Göta rike otvifvelaktigt var representeradt af lejonet
öfver tre strömmar, måste de tre kronorna syfta på Svea rike, kan
ej längre af oss godkännas. Resultaten, till hvilka förf. kommer,
delvis i anslutning till en yngre dansk författare hr H. Petersen,
som ånyo bragt sjelfva frågan på tal, äro de, att det är tysken
konung Albrekt, som först med afsigt insatt de tre kronorna i sitt
vapen, men att de redan förut användts af folkungarne för att
beteckna konungadömet och att man redan innan Albrekts tid i dem
börjat se en symbol för det svenska riket. Vid början af
1400-talet var föreställningen derom färdigbildad, det var då det första
egentliga svenska riksvapnet graverades (Erik d. helige med de tre
kronorna i skölden). I dessa kronor torde man sålunda hvarken
böra se tecken för de tre folklanden eller för Sverige, Norge och
Skåne (under Magnus Eriksson).
*) Se s. XL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
