Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Om kelterna, Frankrikes och Britaniens forna bebyggare af Dr. R. Wickberg, anm. af H. H—d
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfversigter och granskningar.
Om Kelterna, Frankrikes och Britanniens forna
bebyggare, af D:r Rudolf Wickberg. Stockholm, Samson & Wallin
1883.
Det fanns en tid, af få decennier skild från vår, då det icke
var möjligt att om kelterna skrifva en bok på det satt, som höfves
vetenskapen : frågan om detta folk var en partifråga, till hvars
behandling hvar och en trädde fyld af partilidelse, för att förkättra och
för att sedan i sin ordning blifva förkättrad. I Tyskland, hvarest
man, så snart uppmärksamheten riktats på det egna landets
tidigaste minnen, var alltför lätt benägen att i allt återfinna ett urtyskt
element, uppstod en skola, som icke kunde tillsluta ögonen för det
af de gamle författarne framhållna faktum, att åtminstone vissa delar
af hvad vi nu kalla Tyskland i en aflägsen tid varit bebodda af
keltiska stammar, och en skola som, i följd af den lag, som låter
öfverdriften åt ett håll aflösas af öfverdrifter åt ett annat, i högstämda
ord prisade det keltiska väsendets förträfflighet och dess stora
betydelse för den tyska utvecklingen. Äfven denna öfverdrift
framkallade sin motsvarighet: för ungefär 30 år sedan proklamerade
Holtzmann och Lindenschmit den märkliga läran, att kelterna voro
i grunden germaner, och den senare framhöll såsom det bästa
beviset på tysk blygsamhet, att man så länge låtit utan anmärkning
passera talet om gallisk nationalitet, om gallisk och sedermera fransk
historia — i stället för gallisk borde man rättvisligen säga tysk.
Från mitt första personliga sammanträffande med Lindenschmit
(år 1861) minnes jag särskildt hans anathema öfver den dårskap,
som förmådde folk att tala om en keltisk konst.
Med ännu större skäl än i Tyskland har man i Frankrike fäst
sig vid det keltiska elementet och framhållit dess betydelse. Äfven
der har man i detta afseende gått för långt, af begär att kunna i
den franska odlingens historia till så små mått som möjligt
reducera det germaniska elementets betydelse.
De ännu qvarlefvande kelterna, i Wales, Bretagne och Irland,
kunna icke beskyllas för en ljum patriotism. Med alla de
konstgrepp, som en liflig fantasi bjuder, hafva de förherrligat sitt folks
forntid och dess betydelse för den europeiska civilisationen : keltisk
Eist. Tidskrift 1883. vii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
