Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilagor - Genmäle till Dr. W. Thomsen af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENMÄLE TILL DR. THOMSEN.
3
mail gifvit denna ö eller ås namnet Skeppsholmen i st. f. en annan
i närheten, så hade detta med anslutning till öns gamla namn eller
naturbeskaffenhet just blifvit Skeppsåsen.
Väring — »den der er trådt i fidelitets og beskyttelsesforhold
til en anden». Användningen af det isl. varar tyckes mig lika litet
berättiga en sådan öfversättning som Munchs och Gislasons
öfversättning af »seldi vårar» hos Olaf H vitaskald med »stillede sikkerhed».
Vårar betyder ju på alla ställen i isl. ed, trohetslöfte, utan att deri
ingår något »beskyttelsesforhold». Snorre Sturleson gifver ordet
följande förklaring: »Vår, hon lu|rir a eiÖa manna ok einkamål, er veita
sin å milli konur ok karlar: f)vi heita f)au mål vårar». Vårar
betecknade således dels eder i allmänhet (eiÖa manna), dels särskildt
de eder och löften (einkamål), som svuros af man till qvinna
och af qvinna till man. Då nu båda svuro sådan ed, inträdde
bägge i skyddsförhållande, utan att någondera blef beskyddad, eller
innebär icke vårar trohetslöfte rätt och slätt utan någon sådan
skilnad i betydelsen? Öfriga ställen lemna exempel på båda af Snorre
angifna bemärkelser. Det heter i Helgakviöa Hjörv: »£>au Helgi ok
Svåfa veittusk vårar ok unnusk furdumikit», och i Sigrdrifumål :
»‡>at ræö ek f)ér it tiunda, at f)ü trüir aldrigi vårorn vargdropa»,
och på ett annat ställe: »£>at ræ5 ek ]jér annat, at f)u eiö ne sverir,
nema saÖr sé:–-armr er våra vargr» På bägge dessa ställen
är ju vårar alldeles synonymt med eiÖr. Har det i det hela varit
någon skilnad i betydelsen, tyckes den hafva bestått deri, att vårar
var en ed af mera heligt slag, som stälde tvenne personer i ett ännu
innerligare förhållande till hvarandra än en vanlig ed. Då man nu
vet, att Skule jarl år 1233 ånyo och uttryckligen erkände Håkon
som sin suverän, och till och med Munch trots sin öfversättning
tager för gifvet, att den säkerhet (festu), som Skule stälde, just be
stod i »ed och gislan», är det mig obegripligt, hvarför icke vårar
på. detta ställe kan få samma öfversättning som på alla andra, och
»seldi vårar» således betyda: afgaf trohetsed. Jag har för min del
icke återgifvit prosans »seldi festu» efter versens ord, utan blott i
förbigående omtalat, att detta ar sagoskrifvarens uttryck för »seldi
vårar». I alla händelser tyckes det mig bättre att taga den äldre
versen till utgångspunkt än att öfversätta versen efter prosan, så
mycket mera som festa ju betyder förpligtelse jämte säkerhet. Skall
man antaga, att prosans ord icke är en öfversättning af versens,
hvilket är mycket möjligt, så innehåller versen den upplysningen, att
Skule aflade trohetsed, och prosan, att han dels aflade ed, dels stälde
säkerhet för edens hållande. För öfrigt skall jag icke inlåta mig på
detta ords etymologiska förklaring, hvilket jag ock kan så mycket
hällre förbigå, som jag sett af en notis i Nordisk Revy, att vi med
första kunna vänta en afhandling Öfver detta ämne af den lärde
Kunik.
Blott några ord vill jag tillägga rörande förhållandet mellan
rus och varjag, sådant jag fattar det, hvilket Thomsen alldeles
missförstått. Jag är enig med honom deri, att rus ursprungligen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
