Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några ord om riksstyrelsen under de tio första åren af Karl XII:s frånvaro af C. G. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
CARL GUSTAF MALM STRÖM.
Det dröjde ej länge, innan åter ett nytt behof af en
ställföreträdande regering kunde synas vara för handen, då Karl XII
drog i härnad mot rikets fiender. Skild från hufvudstaden och
närmast upptagen af krigets värf, kunde konungen icke på samma
sätt som hittills vaka öfver den inre förvaltningen och skänka
de fredliga regeringsbestyren sin uppmärksamhet. Men ingen
kunde i april 1700 föreställa sig, att frånvaron skulle blifva så
långvarig som den blef; och liksom man därföre icke nog lifligt
kände behofvet af en interimstyrelse, hvilken väl enligt äldre
exempel borde hafva uppdragits åt några af rådets medlemmar,
likaså reste sig mot en sådan åtgärd det starka misstroende,
hvarmed man betraktade det gamla rådsväldet och fruktade att
låta något sådant åter uppkomma. Det var icke från tiderna före
1680 som man numera sökte föredömen; man utgick naturligtvis
snarare från hvad som i afseende på riksstyrelsen vunnit häfd under
det senast genomlefda tidskiftet, då den sammanslutning, som
de särskilda grenarne af förvaltningen förut hade haft uti
riksrådet, blifvit utplånad, och konungen däremot trädt i omedelbar
beröring med ämbetsverken och tagit deras arbeten under sin
personliga pröfning och slutliga afgörande. Endast i
revisionssaker hade rådet bibehållit sin höga plats såsom städse
deltagande i målens slutliga pröfning; i andra vigtiga ärender hade
det väl emellanåt blifvit hördt, men detta var långt ifrån att
vara regel.
Med detta yngsta styrelseskick för ögonen och utan att afse
sådana förhållanden, som sedermera inträdde, då konungen i
åratal uppehöll sig utom rikets gränser, uppgjorde man för
ären-dernas skötsel här hemma en ordning, som snarast synes vara
bildad med tanken på ett konungens sommarfälttåg i granskapet,
hvarifrån han icke skulle förlora de inhemska sakerna ur sigte.
Därför behöll konungen sjelf den högsta afgörande makten
i alla vigtigare saker, och med honom följde hans egentliga
rådgifvare, de begge kungliga statsråden Piper och Polus, den ene
genast, den andre inom kort, för att hos honom föredraga
ärenderna och expediera hans beslut. Men då kollegiernas utlåtanden
och upplysningar ej i alla mål kunde inhemtas, om icke allt
skulle stanna i långsamhet och förvirring, konungen ej heller
kunde medhinna att afgöra allt, så som under freden, så biet
nödigt att låta en del af ärenderna afgöras hemma; och då man
icke ville tillskapa eller i 1 lata någon myndighet i hufvudstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
