Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några ord om riksstyrelsen under de tio första åren af Karl XII:s frånvaro af C. G. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM RIKSSTYRELSEN UNDER KARL XIi:S FRÅNVARO.
13
förekomma, som rörer kommissionernas eller kollegiernas enskilda
förrättningar, så bör samtliga rådet dem däröfver höra och
inhemta deras mundtliga eller skriftliga berättelse och sedan
däröfver resolvera; men icke bör någon kommission eller ett
kollegium adjungera sig hela rådet och i dess rum till den ändan
komma tillsammans.»
Att man här finner den 30 år förut kasserade
regeringsformen åberopad såsom rättesnöre för rådet, kan ej annat än
väcka förundran, men berättigar icke till någon slutsats, att
Karl XII velat återställa den i kraft; och lika litet torde man
af andra uttryck i brefvet få draga den slutsats att konungen
genom detta bref gifvit rådet någon ny och utvidgad myndighet.
Brefvets ändamål synes icke hafva varit något annat än att
tillhålla rådet att iakttaga de rätta formerna vid behandlingen
af de ärender, som nu hade kommit under dess vård. Men
därjämte torde man kunna säga, att brefvet innebär ett erkännande
af det faktiska förhållandet, att rådet var den högsta styrande
myndighet inom landet — ett erkännande, som i ett något yngre
bref från konungen till rådet af den 7 Jan. 1711 finner sitt
uttryck i orden : »I, hvi Ikorn Yi uti Vår frånvaro hafve
anförtrott styrelsen af Vårt rike». Men frågas det, när styrelsen
hade blifvit åt rådet anförtrodd, så är svaret tvifvelaktigt. Det
hade icke skett genom förordningarne af April 1700, icke heller
sedermera genom något visst kungligt bref; det hade skett
småningom genom omständigheternas tvång, som under konungens långa
frånvaro gjort nödvändigheten af någon medelpunkt inom riket
allt lifligare känd af både konungen, ämbetsmän och folk.
Men rådet var genom sin sammansättning föga i stånd att
bära de växande bördor, som lades på dess skuldror, och illa
sörjde konungen för, att dess krafter skulle motsvara de kraf,
som på dem stäldes. Af de tio kungliga råd, som om våren
1700 funnits att påräkna för styrelsen i hufvudstaden — och
till hvilka sedermera kommit Po lus, som i Mars 1701 för
sjuklighet fått tillåtelse att återvända hem, och A. J. De la Gardie,
som i slutet af 1704 för oduglighet afskedats från sitt
generalguvernement — hade fem aflidit fore utgången af 1705, ocli
likaså den ende nye medlem af rådet, som konungen under tiden
utiiämt1). Då kallade konungen i Dec. 1705 åtta af sina gene-
!) Friherre N. Lillieroot, kallad till kgl. råd d. 13 Nov. 1702, död d. 19
April 1705.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
