Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men giltigheten af de löften Sigismund genom dem afgifvit var
såsom sagdt fortfarande lika omtvistad.
Emellertid hade dock vid kröningen ett försök gjorts, att
äfven i detta hänseende ernå större trygghet, och efter densamma
skedde andra i samma riktning. Anledningen därtill erbjöd
Sigismunds återresa till Polen sommaren 1594, på grund hvaraf det
blef nödvändigt att öfverenskomma om en interimsregering; de
förslag härom, hvilka såväl hertigen som rådet före afresan framlade,
öfverensstämde, huru olika de än voro med afseende på frågan
om regeringens ordnande, dock däri, att de äfven innehöllo vissa
bestämmelser, rådets dock i mindre omfattning, med afseende på
bevarandet af Sveriges nationella själfständighet under
Sigismunds vistande i Polen [1]. Men intet af dessa förslag vann
konungens bifall; då Sigismund den 4 Augusti 1594 lemnade
sitt fädernesland, saknades sålunda, likaväl som före hans
ankomst, betryggande garantier med afseende på dess
statsrättsliga ställning under unionen med Polen, hvilket land dess
konung nu för obestämd tid gick att taga till sin vistelseort.
Ett lika otillfredsställande resultat fick frågan om
interimsregeringen. De fullmakter att förestå styrelsen som konungen
utfärdade för hertigen och rådet tillsammans, sedan man ej
lyckats komma öfverens om en ordentlig regeringsordning,
förkastades af Karl, emedan de ej tilldelade honom den
fullständiga riksföreståndaremakt, hvartill han ansåg sig berättigad,
men detta hindrade ej Sigismund att afresa [2], och sålunda
lemnade han Sverige utan att ens med visshet veta, om en
centralregering skulle komma att finnas därstädes under hans bortovaro.
Sigismunds beteende vid detta tillfälle är i hög grad egnadt
att väcka förvåning. Tydligen var det med stora farhågor och
mycken motvilja, som han såg sig nödgad att insätta hertig
Karl i riksstyrelsen under sin frånvaro, men han hade bort inse,
att, om någon fara verkligen var förknippad härmed, denna
skulle blifva ännu större, om hertigen utan hans medverkan
grep regeringstyglarne, och han hade bort tillräckligt känna sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
