Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biskoparne såsom bekant voro synnerligt verksamma medlemmar
af rådet.
En annan och ännu större svårighet för rådet att på egen
hand förestå styrelsen låg däri, att på grund af rikets utblottade
finansiella tillstånd och konungens förordningar om uppbörden,
regeringsmaskineriet endast genom ansenliga förskott kunde hållas
i gång, och sådana voro ej de, men väl hertigen i stånd att lemna [1].
Huru mycket en rådsregering med åsidosättande af hertig
Karl än öfverensstämde med Erik Sparres och hans vänners
politiska uppfattning sådan den framträdt i Kalmar stadgar
och äfven, om också modifierad, i deras förslag till
regeringsform [2], så måste man dock sålunda för tillfället afstå från
hvarje tanke därpå. Men ville herrarne erhålla hertigens
medverkan, så måste de rätta sig efter hans fordringar med
afseende på regeringen, och dessa inneburo, att de erkände honom
såsom rikets verkliga regent. Då hertigen på deras uppmaning
infunnit sig i Stockholm efter konungens afresa, ingicks också
mellan honom och rådet den 2 Sept. 1594 en förening, hvari detta,
på konungens ytterligare förklaring, lofvade att hålla hertigen
såsom sin förman och rikets föreståndare, hvaremot han lofvade
att ej företaga något utan dess råd och samtycke [3]. Enligt
Karls politiska uppfattning och enligt hvad han under hela
underhandlingen med Sigismund yrkat, borde emellertid frågan
om regeringen ej utan ständernas vetskap och samtycke afgöras.
Naturligtvis var nu ej tillfälle att sammankalla en riksdag, men
»adel, presterskap, borgmästare, råd och andra», som för
tillfället funnos i Stockholm, bekräftade den ingångna föreningen
och erkände hertigen såsom riksföreståndare, hvarjämte ett par
marknader begagnades för att sprida underrättelsen om hvad
som skett till vidsträcktare kretsar [4].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
