Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denne och blifvit trodda, ty han ådagalade sedermera tydligt
sitt missnöje öfver denna sak. Emellertid tyckes ryktet om
dessa förläningars storlek hafva varit betydligt öfverdrifvet och
hela saken berodde sannolikt på att Sigismund på grund af sitt
missnöje med vissa af riksråden ej gifvit dem det underhåll,
som de i och för sin tjänst skäligen kunnat fordra [1]. Om
hertigen nu godtgjorde detta, behöfver det blott bevisa att, huru stor
fiende han än var till det medeltidslänsväsende, tillbaka på
[1] De upplysningar jag funnit angående förläningar och andra förmåner som
af Karl gåfvos åt rådsherrarne äro följande: Den 14 Okt. 1594 erhöll Ture Bjelke
uppbörden af Vänge gäll i Vestergötland. Den 16 Okt. fick Gust, Gabrielson
Oxenstierna säterifrihet för gården Fiholm, hvarjämte hans bönder i Rekarne
frikallas från borgläger och i penningar eller spanmål få utgöra de två årliga
hästarne; den 19 Okt. fick Erik Sparre rätt att utbyta de »parseller» han af
konungen erhållit i Vestmanland (»efter det synes vara tjenligare att han eljest
med en viss beställning varder försörjd efter som här i riket sed och bruk varit
hafver») mot hela räntan af skattebönderna samt de 2 årliga hästarne af
frälsebönderna i Ekesjö, Flissbv, Solberga, Bjurvik, Medelby och Edshults socknar
(S. Vedbo) samt all den kungliga rättighet och ränta som krono- och skattebönder
i Lommeryds, Lindersås och Frenneryds socknar (N. Vedbo) borde årligen utgöra
i förening med sakören, städsla, fodernöt och oförlänt tionde. Den 18 Dec.
erhöll Jör. Posse vissa kronohemman mellan hans sätesgård och Stockholm i och
för hans resor såsom riksråd. Den 8 Jan. 1595 skrifver hertigen till Axel
Lejonhufvud, som beklagat sig att han »både från ämbete, värde och underhåll»
uteslutits framför andra, »att han ej vet i hvad hänseende detta skett, »ty sedan vi
hafva tagit oss regeringen före hafven I om ingen del oss i så måtte besökt.
De, som oss sine anliggande gifvit tillkänna, dem hafve vi ock efter lägenheten
betänkt; så är det icke häller mindre Eder förnekadt, när I sådant tillbörligen
göre, hvilkom vi icke annat än med nåde och godt hafve benägne varit sedan vi
Eder vår vänskap tillvändt hafve». Att han ej ännu glömt sin förra ovänskap
med Lejonhufvud framskymtar dock af en påminnelse längre ned i brefvet om huru
illa denne ställt sina saker, men han tillägger därpå, »hvilket vi dock nu låte
orördt». Den 18 Mars 1595 gaf han honom emellertid uppbörden af Barne härad och
Hollanda samt Ostads socknar, »efter som han förnummit att han icke såsom
andre rådspersoner vore försörjd med underhåll, hvilket han likaväl som andre
borde hafva«. De ofvan s. 27 n. 4 omtalade förlänings- och beställningsregistren
lemna ej — på grund af där anförda skäl — några säkra upplysningar om
konungens och hertigens förläningar till aristokratien. Några antydningar härom finnas
däremot i Karls skriftväxling med Erik och Arvid Stenbock. Af Erik Gustafsons
förklaring på åtskilliga mot honom af hertigen framstälda beskyllningar visar det sig
nämligen, att hertigen lagt honom till last att han ej underrättat honom om sina
förläningar. Af samma handling framgår ytterligare, att hertigen gifvit vissa rådsherrar
förläningar, men också att Stenbock ej af honom erhållit sådana. Denne säger sig
nämligen hafva väntat att hertigen skulle förbättrat hans underhåll såsom han
gjort med hans medbroders (Acta hist.). Förmodligen ansåg hertigen att den af
Sigismund gynnade Erik Stenbock fått tillräckligt. I ett bref till Arv.
Gustafsson af den 25 Nov. 1594 säger han detta uttryckligen om denne: (»Ty K. M:t
hafver nogsamt försörjt Eder med land och län så I der icke gjordes behof
begära någon månads kost lika som andre göra, de intet annat hafva, dermed de
sig hjälpa kunna»).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 26 20:38:52 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ht/1884/0033.html
