Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94 1 5 9 6. 61
makten; 3) att kronans ämbetsmän voro ohöriga, och att hos
somliga be fan s stor otrohet, samt att de gjorde hvad de ville
med förbigående af hertigen och rådet; 4j om det vore rådligt,
att det skepp, skytt och skinnvaror, som konungen begärt,
utsändes; l) 5) de beskyllningar, som konungen genom Lindorm
Nilsson framstält mot hertigen; 6) de hemliga eder och
förskrifningar, som begärdes af krigsfolket och andra; 7) att hertigen
fick skulden, om någon i följd af rikets oförmögenhet ej
fullständigt kunde utbekomma sitt underhåll; samt 8) huru hertigen
skulle få betalning för sina förskott.
Redan den följande dagen var rådet färdigt med sitt svar.
Det är undertecknadt af de 8 ofvannämda riksråden och är ett
troget uttryck för den medlande ställning, som bäst
öfverensstämde med herrarnes politiska uppfattning och som också deras
ämbete onekligen förband dem till att i det längsta söka
bibehålla. Några hemliga stämplingar förklarade de sig ej känna
till, men väl att enskilda personer för sin egen nyttas skull
skrefvo till Polen; sådant kunde dock ej »utan vidlyftighet,
mycket eftertal och stora misstankar förekommas», men man
borde föreställa konungen, att, när på detta sätt beskyllningar
framstäldes mot hertigen eller någon inom och utom rådet,
anklagelserna borde offentligen framläggas så att åtal kunde
anställas. Angående regeringsfullmakten rådde de hertigen att
’ invänta konungens svar på framställningen därom med Jakob
K lasson. Någon ohörsamhet af ämbetsmän kände de ej till,
»utan kanske att några, som är herr Arvid och andre flere», ej
kommit, när de kallats, och de hoppades, att inga inom eller
utom rådet skulle brista i lydnad mot hertigen. Arvid
Gustafsson hade emellertid gjort af b ön, och de hade förmanat honom
att komma, och de hoppades att hertigen skulle nöja sig med
hans af bön.
Annars borde de ohörsamma efter laga rättegång straffas
enligt lagen och såväl Arvid Gustafsson som andra förmanas
att icke företaga något utan hertigens och rådets vetskap,
hvilket också redan några gånger skett med Flemming.
Skeppet, hvartill konungen själf låtit köpa plankorna i
Danzig, skinnvarorna och kanonerna ansågo de ej skäligen kunna
1) Då skeppet och skinnvarorna liksom ett register på rikets uppbörd, som
de följande förhandlingarna visa att konungen äfven begärt, ej nämnas i
skrif-velserna till rådet, är det troligt, att framställningen därom ingått i -sändebudets
uppdrag till hertigen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
