Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den s. k. striden mellan Svear och Götar, dess karaktär och verkliga orsaker af P. Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
P. FAHLBECK.
komst och derigenom vederlägga henne1). Likväl hade redan
Keyser uti sin afhandling Om Nordmændenes Herkomst og
Folkeslægtskab utaf år 1839 på denna väg ådagalagt frånvaron af
allt historiskt underlag för nämda vandringssaga. Senast har
Gustav Storm uti sitt redan omnämda arbete om Snorre
Stur-iessons historieskrifning utvecklat samma åskådning. Jag kunde
alltså här inskränka mig till att hänvisa till desses
framställningar; dock torde jag göra flertalet svenske läsare, för hvilka
allt detta nog ännu lär vara mer eller mindre nytt, en tjenst
med att något redogöra derför. Dessutom kan saken sjelf tarfva
en ytterligare utläggning. Storms bevisföring är endast
skiz-zerad, Keysers åter skäligen bred, men saknar den bindande
tankegången. Ingendera har slutligen nöjaktigt förklarat Odins
plats i spetsen för Ynglingarnes ättsaga, och likväl hänger härpå
hela vandringssagan, åtminstone sådan hon förekommer hos
Snorre. Jag vill alltså i några få ord angifva uppränningen
till det ena och det andra. Sagans historiska betydelse för
den fråga, vi hafva, före, kan ock fordra detta.
Som bekant börjar Thjodolfs Ynglingatal, hvilket utgör
den ten, hvarom Ynglingasagan är spunnen, med Fjölner. Sagan
sätter framför denne Odin, Njord och Frey. Snorres källor i detta
stycke, Ares Islendingabåk och troligen äfven Historia Norwegiæ,
hafva åter Yngve, Njord och Frey. Man förmodar, att de
härvid följt Thjodolf, hvars qväde alltså ursprungligen i sin
början haft 3 versar, hvilka dock gått förlorade redan på Snorres
tid. Detta är väl möjligt; men mig synes det föga troligt såväl
på grund af qvädets beskaffenhet som tiden, när det diktades.
Njord och Frey voro gudar, af hvilka åtminstone den senare
ifrigt dyrkades på skaldens tid. Huru böra vi nu tänka oss,
att han framstält dem? Såsom menniskor och konungar i
Upsala? — Jag betviflar, att den historiserande uppfattningen af
de gamle Gudarne i heden tid och dertill så tidigt som i midten
af 800-talet ännu uppkommit. Att åter antaga, att han
framstält dem som gudar, är omöjligt, ty huru låta dem härstamma
från en fullkomligt obekant Yngve, hvilken dertill var menniska,
icke gud. Och hvad hade skalden haft att säga om dem? Att
de dött och blifvit högade någonstädes ? Ty detta är qvädets
*) På enskild väg vet jag, att Prof. Hammarstrand i Upsala pa sina
kollegier i Sv. historia uttalat sig deremot; men i tryck har, som nämdt är, intet
varit synligt derom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
