Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den s. k. striden mellan Svear och Götar, dess karaktär och verkliga orsaker af P. Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136
P. FAHLBECK.
Olof Skötkoimng varit gällande, att nemligen konungen väl för
egen del månde vara kristen ocli bygga kyrkor, men att han
ej ägde tvinga någon till affall från den gamla tron 1). Halsten
och Inge ville omvända de alltjemt liediie Uppsvear ne. Af den
anledningen fördrefvo desse först Halsten ocli, sedan de nu hyllat
den yngre brodern såsom konung, snart äfven denne2).
I Inges ställe taga de retade Uppsvearne svågern Sven till
konung. Under tiden bibehålla sig Stenkilssönerna i ostörd ro
uti de kristne delarne af riket 3). Men Inge djerf och kraftfull
återtager snart sin fäderneärfda rätt. Han öfverfaller ocli dräper
Blotsven och blir så åter konung jemväl öfver Uppsvearne.
Dock måtte lian icke hafva farit varligare fram nu än några år
förut; vi höra nemligen från denna tid tvenne namn nämnas,
vid hvilka konungatiteln är fästad 4). Desse tronpretendenters
uppträdande har emellertid varit af ännu mindre betydenhet än
Blotsvens. Snart blir Inge försonad med de uppbragta
menig-heterna, och lian lemnar det samlade riket i arf till
brorssönerna, Filip ocli Inge d. y.5). Desse föra styrelsen samfäldt
såsom företrädarne och antagligen efter deras föredöme.
Se Adam Brem. II, 56.
2) Enligt Scholiastens uppgift (Adam Brem. III, 52) inkallades Inge från
Ryssland; der hade han således uppfostrats. — Att textens Amunder (Anunder)
verkligen varit Inge, anser jag icke böra betviflas. Namnet Ingi har äfven haft
formen Ingimunder (se Herr. S., Bugges ed. s. 296, noterna) och deraf har
Scholiasten gjort Amunder, möjligen under namnförvexling med Anund Jakob,
en förvexling, som dock icke sträckt sig till personerna, såsom man kan se af
Schol. 136 (Vuper autem rex Sueonum christi anissimus Amunder). Hvad som
å sist auf. st. berättas om denne An>und stämmer fullkomligt med Hervarasagans
berättelse om Inge. För öfrigt tycker man sig af Scho). 85 kunna se, att Amund
enligt Scholiastens mening varit Stenkils son och alltså Halstens broder, oaktadt
detta icke uttryckligen säges, såsom varande på författarens tid allmänt kändt.
Amund är tydligen en bekant person liksom Halsten, »filius Stenkel regis«; om
Håkan deremot heter det »en viss H».
3) Detta framgår såväl af Hervarasagan som af det ofvan cit. påfvebrefvet.
hvarest Inge och Halsten kallas reges Visigotorum.
4) De afsedda personerna äro Erik Arsäll, äfven kallad Kol enligt en
uppgift, saint Olof Näs konung. Yi känna om dem ej mer än namnen och
egentligen blott om den förre, att han varit hedning och trädt i Blotsvens spår
(Sigurd Jorsalafar. etc. Saga, k. 28). — Vi veta icke heller, hvar de rätteligen
böra placeras. De sv. konungal. (7—9,11) upptaga endast Näskormng, men sätta
honom före Blotsven. I Långfedgatalet nämnes Olof Näskonung endast såsom
fader till Ragnvald Knaphöfde. Deremot sättes här Kol, »Blotsvens son, deri
Svea rue kallade Erik Arsäll», mellan Ragnvald och Sverker, en plats som han
helt visst fått endast derför, att Sverker af Isländarne ansågs vara denne Kols
son. För min del anser jag troligast vara, att båda tillhöra Inge d. ä:s tid. då
brytningarne mellan hedendom och kristendom voro som häftigast. Visshet står
emellertid för närvarande icke att vinna i denna sak.
5) Detta är egentligen mer sagdt, än hvad vi kunna med texter bevisa.
Hvad vi på grund af desse veta, är endast, att Inge under striden med Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
